tisdag 31 mars 2009

it´s not easy to be human

Igår skickade jag iväg ett mail till pressansvarige på Gina Tricot:

"Det är väl tyvärr ingen nyhet att det råder sjuka skönhetsideal. Varje dag blir jag påmind om att jag måste anstränga mig för att duga. Jag måste framhäva min kvinnlighet med diverse attribut och allra helst ska jag vara smal och bära trendiga kläder. Jag försöker att inte tänka så mycket på det för att slippa bli galen, men förra veckan upptäckte jag något som förvånade mig och som gjorde mig väldigt illa till mods. Under en shoppingrunda gled jag in på Gina Tricot och fann där ett par jeans som såg ut att ha hamnat helt fel. Storleken på jeansen var 23 och såg ut att passa en femåring. Möjligtvis skulle någon som är svårt sjuk i anorexia få på sig dessa jeans, men det är tveksamt. Det finns i vilket fall som helst ingen möjlighet för en vuxen, frisk kvinna att bära ett par jeans i storlek 23. Jag har inte ens hört talas om en sådan liten storlek innan, jag trodde att storlek 25 var den minsta jeansstorleken.

Finns det verkligen en stark efterfrågan och försäljning på jeans i storlek 23? Jag tvivlar faktiskt på det och då kan man ju undra varför de finns till försäljning i affärer som Gina Tricot? För att man, som kvinna, bör eftersträva att vara lika smal som en femåring? Varför vill ni på Gina Tricot i så fall indoktrinera ett sådant ideal? Jag förstår verkligen inte. Och jag känner mig så maktlös när jag tänker på det här. Jag tänker på alla tonårstjejer som köper sina kläder på Gina Tricot. Alla dessa fina och söta tjejer som mår dåligt för att de inte kan ha storlek 23 eller 25 (som Linda Skugge och Engla har) i jeans och därför inbillar sig att de är tjocka.

Är ni på Gina Tricot medvetna om att ni bidrar till psykisk ohälsa bland unga tjejer när ni säljer kläder som är så små i storleken att de ser ut att höra hemma på barnavdelningen? Har ni inte något ansvar gentemot era kunder eller bryr ni helt enkelt inte om det? Ni vill kanske hellre se att unga tjejer svälter sig, så att det kan köpa era minimala jeans i storlek 23? Ni kanske anser att pengar är viktigare än ansvar? Jag vill gärna ha en förklaring, tack."

Jag har ännu inte fått något svar och jag tvivlar på att jag kommer att få det också. Dock mailade jag även Hanna Fridén om det och hon svarade snabbt. Hon höll inte riktigt med mig, hon skrev "Att det finns små storlekar innebär inte att man uppmanar till folk att banta ner sig till dem, det innebär att folk av alla storlekar ska kunna ha kläder" och "Idealdebatten ska inte handla om att plocka bort vissa människors möjlighet att klä sig. Idealdebatten ska handla om att framföra ett sunt och varierat ideal". Jag förstår hennes poäng, men jag har ändå svårt att förstå det sunda i ett par jeans med storlek 23. Och tyvärr finns det inte kläder för alla storlekar ute i de vanliga klädbutikerna, då det oftast finns gränser för hur stor man får vara. Det är till exempel väldigt ovanligt med kläder i större storlekar än 42 i en Gina Tricot-butik. Och när vi nu ändå pratar jeans, så får man visst inte ha större storlek än 31 där. Jag är positiv till ett stort utbud av storlekar i klädbutikerna, men om det ska säljas jeans i storlek 23 borde det banne mig finnas jeans upp till storlek 33 också. Ett sunt och varierat ideal? Det existerar tyvärr inte idag.

onsdag 25 mars 2009

from our home sweet home

Varken jag eller P är överdrivet intresserade av heminredning, men vi vet vad vi gillar och ogillar. Dessvärre har vi inte riktigt samma smak, vilket gör att vi får komprimissa lite. Vårt hem består helt enkelt av sådant som vi tycker är fint och vi har ingen vidare koll på inredningstrenderna. Jag tycker förresten att det är oerhört tröttsamt att jag förväntas vara intresserad av saker som inredning och blommor bara för att jag råkar vara kvinna. Nåväl, jag bjuder härmed på några bilder. Vi har ändrat lite sedan flytten och ska göra mer längre fram också (till exempel slipa golvet och måla väggarna i vardagsrummet, köpa nytt matbord och fixa fint på balkongen).

måndag 23 mars 2009

you and me together through the days

För sju år sedan bodde jag i ett väldigt litet rum med snedtak och klotter i garderoben från tidigare hyresgäster. Mina tankar fick knappt plats, jag hade svårt för att andas om nätterna och det låg alltid ett rakblad nära till hands under min kudde. Jag letade ständigt efter kärleken, men tycktes leta på fel ställen och gick alltid vilse. Tills den där dagen i mars, när jag träffade någon som inte var som alla de andra. Någon som visade sig vara mitt livs kärlek.

Jag minns fortfarande den där morgonen för sju år sedan när jag låg i min säng, solen kysste min hud genom takfönstret och din doft hade lagt sig till rätta bland mina lakan och i mitt hår. "Jag håller på att bli kär i dig". En mening som fick alla känslor att bubbla som sockerdricka i min kropp. Vetskapen om att jag hade funnit någon som jag kunde vara mig själv med, att jag hade berikats med det finaste som finns på den här planeten.

Jag vet inte hur det skulle ha gått utan dig. Allt blev så mycket lättare den där dagen i mars för sju år sedan, när du klev in i mitt liv och började älska mig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag älskar dig till månen och tillbaka.

fredag 20 mars 2009

det är så jag säger det

* Jag är tacksam över att april börjar närma sig och att ljusare tider är på väg.

* Jag ska få en alldeles egen jobbcoach (via Arbetsförmedlingen). Det verkar också som om jag kommer att få börja praktisera inom kommunen på något sätt, bara för att få in en fot. Bättre än ingenting, I guess.

* Jag älskar, älskar Florence Valentins nya singel. Så bra! Måste nog köpa deras nya skiva när den kommer. Såg förresten att någon hade skrivit på youtube att Florence Valentin låter som Glasvegas och det måste vara det fånigaste jag har läst på väldigt länge. Glasvegas kan slänga sig i väggen, de är sjukt överskattade.

* Jag är inte alls förvånad över Claras senaste utspel. "Jag tror ingen vill tillbaka till forna tiders skam- och skuldbeläggande av sex" skriver hon, men det är just skam och skuld hon vill lägga på människor som har sex utan att blanda in kärlek. Och hur kan man ens försvara en man som har sagt att kondomer inte bara är fel att använda i kampen mot aids i Afrika, utan att det även förvärrar? Detta är ett hån mot alla de kvinnor i Afrika som har smittats av män som tror att de blir friska från sin smitta genom att ha sex med kvinnliga oskulder. Nej du, Clara, jag förstår dig inte alls den här gången heller. Feminismen har nog aldrig känts mer avlägsen än så här (men det blir ju lätt så när man blandar in religion).

* Jag har världens finaste kille. Och imorgon drar han och jag till Köpenhamn där vi ska spendera en weekend of love, eftersom vi firar sju år tillsammans och fortfarande är härligt tokkära i varandra. Vi ska spendera natten på detta coola hotell och jag undrar vilket rum vi kommer att få (det får man nämligen inte veta i förväg). Spännande!

* Jag känner mig en aning shoppinggalen. Det finns ju så mycket fint som jag vill ha och dessutom är jag lite förälskad i min nyinköpta vårjacka. Nu vill jag ha vår på riktigt! Vårkänslorna har redan börjat sjunga som sädesärlor i min bröstkorg.

måndag 16 mars 2009

en bild säger mer än tusen ord

Eftersom orden inte riktigt vill infinna sig just nu passar jag på att härma fina Sandra och Fatima istället (man kan förstora bilderna genom att klicka på dem).

A picture of you very drunk

Det brukar gå vilt till när jag och min kära vän Lina festar ihop. Här tycks jag hångla med en lyktstolpe...

A picture of you on your birthday
Jag fyller fyra år och får ett stort paket, men jag minns tyvärr inte vad det var i.

The youngest picture you can find of yourself in digital form
Här är jag två år och leker på vår gräsmatta.

A picture of you in one of your favourite outfits

A picture of you making a goofy face at the camera
Det är kul att göra grimaser när man festar.

A picture of you truly being yourself
När jag äter en banana split efter en dag på stranden. That´s life!

The most recent picture of you
Från förra veckan då jag träffade Tyra.

A picture of you being ridiculous
Jag och Emelie spexar och leker med godis.

A picture of a time in your life that´s over and you couldn´t be more thankful that it is
Högstadiet var ingen hit. Jag var osäker på vem jag var och var jag hörde hemma och satt mest på mitt rum och skrev en massa usla dikter om kärlek och döden.

A picture of you that you had no idea was being taken
Från i somras, när jag P och var i Kroatien. Vi väntar på att få in maten, jag pillar på mitt halsband och P knäppte av en bild utan att jag märkte det.

A picture of you when you were a different person than you are now

Jag har förändrats väldigt mycket sedan gymnasietiden – tack och lov.

A picture of you with someone you love


A picture of you when you were anything but happy

Från en hemskt jobbig kväll i somras, när jag och P var i Kroatien. Mer än så vill jag inte avslöja.

A picture of how you´d like the world to see you
Som en cool och söt partytjej kanske?

A picture that describes how you´d like to spend every day
Det spelar inte så stor roll vad jag gör, bara jag får hänga med P och Betty.

A picture that makes your heart hurt

Från våren 2002, när jag bodde på internat och gick på folkhögskola i Växjö. Här läser jag upp dikter på vår poesifestival. Det hugger till i hjärtat av att se de tydliga ärren och att tänka på hur mycket jag hatade mig själv vid den här tidpunkten.

A picture that makes your heart smile
Att se världens sötaste systerdotter le får mitt hjärta att sjunga.

A picture of a time in your life that´s over, but you wish it wasn´t

Ibland längtar jag verkligen tillbaka till min barndom.

tisdag 10 mars 2009

i wanna smash this place

Jag har inte så mycket att säga. Eller det är kanske inte helt sant, men jag är inne i en period där jag försöker tänka så lite som möjligt. Jag orkar inte ta tag i allt det där som river som öppna sår och som fastnar som en klump i magen. Varje dag som går innebär att jag blir äldre och tjockare och jag längtar efter en förändring, men det är så himla svårt att göra något åt saken. Jag vet ju inte ens var jag ska börja. Jag vill bara vara någon som man kan vara stolt över. Kom förresten på att jag inte har berättat något om de där jobbintervjuerna som jag gick på för några veckor sedan. Oh well, det finns inte så mycket att berätta, det blev nämligen inget jobb den här gången heller.

Det är i alla fall tur att det finns snälla och fina människor i mitt liv. I lördags hade jag fest för de ljuvligaste vännerna på jorden och det var så himla roligt. En riktigt vild och skrattfylld fest kan döva det mesta.

måndag 2 mars 2009

mitt helvete har jag aldrig förstått

Jag tänkte skriva ett ganska långt och intressant inlägg idag, men jag är alldeles för snurrig, trött och snorig för det. Jag ska nog lägga mig i soffan och titta på Buffy och invänta nya krafter istället. Under tiden får ni titta på en gripande och intressant dokumentärfilm om Olle Ljungström. Den måste ses, ok?

Annika Norlin har förresten skrivit fint om Olle Ljungströms låt "Som du".