tisdag 10 mars 2009

i wanna smash this place

Jag har inte så mycket att säga. Eller det är kanske inte helt sant, men jag är inne i en period där jag försöker tänka så lite som möjligt. Jag orkar inte ta tag i allt det där som river som öppna sår och som fastnar som en klump i magen. Varje dag som går innebär att jag blir äldre och tjockare och jag längtar efter en förändring, men det är så himla svårt att göra något åt saken. Jag vet ju inte ens var jag ska börja. Jag vill bara vara någon som man kan vara stolt över. Kom förresten på att jag inte har berättat något om de där jobbintervjuerna som jag gick på för några veckor sedan. Oh well, det finns inte så mycket att berätta, det blev nämligen inget jobb den här gången heller.

Det är i alla fall tur att det finns snälla och fina människor i mitt liv. I lördags hade jag fest för de ljuvligaste vännerna på jorden och det var så himla roligt. En riktigt vild och skrattfylld fest kan döva det mesta.

4 kommentarer:

Fatima sa...

Skratt är vård för själen!

Jag är också inne i en period då jag försöker hitta vägen till den jag vill vara "ta tag i mig själv". Jag vet hur trögt det är. Jag tror att det gäller att prioritera sig själv. Ge sig själv det bästa för att man är värd det! Du är värd att vara stolt över dig själv!

Anonym sa...

kram på dig fina! du har oändligt mycket att vara stolt över, glöm inte bort det!

Anonym sa...

"jag längtar efter en förändring, men det är så himla svårt att göra något åt saken. Jag vet ju inte ens var jag ska börja. Jag vill bara vara någon som man kan vara stolt över."

precis mina tankar.
fina du.
*kram*

nippertippa sa...

åh, tack fina ni, för era vackra ord och för att ni är så snälla. blir alltid så glad av era kommentarer. kamar i massor till er!