"Det är väl tyvärr ingen nyhet att det råder sjuka skönhetsideal. Varje dag blir jag påmind om att jag måste anstränga mig för att duga. Jag måste framhäva min kvinnlighet med diverse attribut och allra helst ska jag vara smal och bära trendiga kläder. Jag försöker att inte tänka så mycket på det för att slippa bli galen, men förra veckan upptäckte jag något som förvånade mig och som gjorde mig väldigt illa till mods. Under en shoppingrunda gled jag in på Gina Tricot och fann där ett par jeans som såg ut att ha hamnat helt fel. Storleken på jeansen var 23 och såg ut att passa en femåring. Möjligtvis skulle någon som är svårt sjuk i anorexia få på sig dessa jeans, men det är tveksamt. Det finns i vilket fall som helst ingen möjlighet för en vuxen, frisk kvinna att bära ett par jeans i storlek 23. Jag har inte ens hört talas om en sådan liten storlek innan, jag trodde att storlek 25 var den minsta jeansstorleken.
Finns det verkligen en stark efterfrågan och försäljning på jeans i storlek 23? Jag tvivlar faktiskt på det och då kan man ju undra varför de finns till försäljning i affärer som Gina Tricot? För att man, som kvinna, bör eftersträva att vara lika smal som en femåring? Varför vill ni på Gina Tricot i så fall indoktrinera ett sådant ideal? Jag förstår verkligen inte. Och jag känner mig så maktlös när jag tänker på det här. Jag tänker på alla tonårstjejer som köper sina kläder på Gina Tricot. Alla dessa fina och söta tjejer som mår dåligt för att de inte kan ha storlek 23 eller 25 (som Linda Skugge och Engla har) i jeans och därför inbillar sig att de är tjocka.
Finns det verkligen en stark efterfrågan och försäljning på jeans i storlek 23? Jag tvivlar faktiskt på det och då kan man ju undra varför de finns till försäljning i affärer som Gina Tricot? För att man, som kvinna, bör eftersträva att vara lika smal som en femåring? Varför vill ni på Gina Tricot i så fall indoktrinera ett sådant ideal? Jag förstår verkligen inte. Och jag känner mig så maktlös när jag tänker på det här. Jag tänker på alla tonårstjejer som köper sina kläder på Gina Tricot. Alla dessa fina och söta tjejer som mår dåligt för att de inte kan ha storlek 23 eller 25 (som Linda Skugge och Engla har) i jeans och därför inbillar sig att de är tjocka.
Är ni på Gina Tricot medvetna om att ni bidrar till psykisk ohälsa bland unga tjejer när ni säljer kläder som är så små i storleken att de ser ut att höra hemma på barnavdelningen? Har ni inte något ansvar gentemot era kunder eller bryr ni helt enkelt inte om det? Ni vill kanske hellre se att unga tjejer svälter sig, så att det kan köpa era minimala jeans i storlek 23? Ni kanske anser att pengar är viktigare än ansvar? Jag vill gärna ha en förklaring, tack."
Jag har ännu inte fått något svar och jag tvivlar på att jag kommer att få det också. Dock mailade jag även Hanna Fridén om det och hon svarade snabbt. Hon höll inte riktigt med mig, hon skrev "Att det finns små storlekar innebär inte att man uppmanar till folk att banta ner sig till dem, det innebär att folk av alla storlekar ska kunna ha kläder" och "Idealdebatten ska inte handla om att plocka bort vissa människors möjlighet att klä sig. Idealdebatten ska handla om att framföra ett sunt och varierat ideal". Jag förstår hennes poäng, men jag har ändå svårt att förstå det sunda i ett par jeans med storlek 23. Och tyvärr finns det inte kläder för alla storlekar ute i de vanliga klädbutikerna, då det oftast finns gränser för hur stor man får vara. Det är till exempel väldigt ovanligt med kläder i större storlekar än 42 i en Gina Tricot-butik. Och när vi nu ändå pratar jeans, så får man visst inte ha större storlek än 31 där. Jag är positiv till ett stort utbud av storlekar i klädbutikerna, men om det ska säljas jeans i storlek 23 borde det banne mig finnas jeans upp till storlek 33 också. Ett sunt och varierat ideal? Det existerar tyvärr inte idag.
