speak the word that precedes bliss

Jag har äntligen fått tillbaka min läslust och har börjat sluka en massa böcker. Nu finns det ju ingen kurslitteratur att läsa längre, så jag kommer att vara värsta bokmalen i sommar. Den senaste tiden har jag bland annat slukat Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge, Invasion! av Jonas Hassen Khemiri, Smuts av Katarina Wennstam och Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson. För tillfället läser jag Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius och är faktiskt helt tagen. Den är smått fantastisk, det finns så mycket känsla i varje ord och språket är fängslande. Läs den genast, vettja!

Annars skulle jag vilja läsa John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn, den lär ju vara lika bra som hans andra mästerverk (skräck när det är som bäst!). Och så ska visst Anna Jörgensdotter komma med en ny bok nästa år, vilket gör mig galet glad. Anna är nämligen min absoluta favorit, hon är bäst. Hennes texter innehåller en sådan slags värme och närhet, som gör att jag lever mig in i hennes värld helt och hållet. Hon fängslar alltid mig. Jag önskar att jag kunde skriva som Anna, diktsamlingen Homecoming queen är min bibel (som den nostalgiker jag är) och Änglarnas syster är en favorit. Det finns förresten en mening i Änglarnas syster som har fastnat hos mig och som jag ofta tänker på: "Vi måste se varann mer, klantskallar, annars så kommer vi att gå sönder, jag lovar er, vi kommer att gå sönder av ren osynlighet!". Så himla fint! Och sant ju.

Förutom de böcker som ligger på hög här hemma och väntar på mig, så har jag skrivit ner en liten lista på vilka böcker jag skulle vilja låna på biblioteket:

* En kort berättelse om traktorer på ukrainska, Marina Lewycka

* Fördjupade studier i katastroffysik, Marisha Pessl

* När du blundar tittar jag, Gunnar Ardelius

* En serietecknares dagbok, Martin Kellerman

* Dockan Bella, Nina Bouraoui

* Kärlekens historia, Nicole Krauss

* Brorsan är mätt, Mirja Unge

* Förbindelse, Åsa Ericsdotter

* Hey Dolly, Amanda Svensson

* Kvicksand av Anne Swärd

* Allt, Martina Lowden

Någon annan bok som ni tycker att jag borde läsa? Please, tell me!

not ready to make nice

För några veckor sedan skrev jag ett litet brev till tidningen ELLE (ja, ibland har jag för mycket fritid), men jag har inte fått något svar ännu. Trist, tycker jag. Nuförtiden finns det faktiskt inte en enda bra modetidning i det här landet, min favorit ELLE är numera mest blaskig och intetsägande. Ibland läser jag Damernas Värld och Plaza Kvinna, men gäspar mig oftast igenom läsningen och blir inte ett dugg inspirerad. Det är i alla fall tur att Bust existerar, så att jag då och då får min dos av läsglädje och inspiration. Så här såg förresten mitt brev till ELLE ut:

Hej ELLE!

Jag kan inte minnas hur många år jag har prenumererat på ELLE nu, men jag vet att det handlar om en väldigt lång tid. Och jag har alltid gillat ELLE; har alltid blivit glad när tidningen kommit med posten tillsammans med en massa tråkiga reklamblad och räkningar. På något sätt har ELLE alltid stuckit ut ur mängden av alla tjejtidningar som det ju faktiskt finns, eftersom mode och inspiration har fått stå i centrum istället för kändisar och skvaller. Det kan min stora hög med gamla nummer av ELLE intyga om; jag har svårt för att lämna över dem till pappersinsamlingen. Jag kan nämligen fortfarande bläddra i dem för att få inspiration, när min garderob till exempel känns alldeles för tråkig och alldaglig. Men nu är det något som har förändrats. Jag vet inte riktigt när det egentligen skedde, men jag kom att tänka på det häromdagen, när jag tittade på det senaste numret av ELLE (nr 6) som låg framme på soffbordet. Och jag fick ont i magen. Och jag blev ledsen av att läsa rubrikerna "Beach 2008! Kompletta guiden till din perfekta strandkropp" och "Allt om den nya bröstsprutan". Inte blev jag gladare av att läsa tidningen heller; tvärtom. Ledsamheten ville inte försvinna. Snälla, ELLE, jag behöver verkligen inte fler artiklar som spär på min kroppsångest och som får mig att vilja gråta när jag är klar med läsningen. Det räcker med alla andra tjejtidningar som redan finns och som jag försöker bannlysa från mitt hem, på grund av ångesten de ger mig. Det är så tråkigt och ledsamt att se att den enda tidningen som tidigare har inspirerat och peppat mig, nu istället börjar få mig att må ännu sämre och tro att jag inte duger som jag är...

Hälsningar Jessica

don't forget who's takin' you home

Usch och fy, jag får automatiskt ont i magen och hjärtklappning när jag läser det här. Jag hatar, hatar, hatar att behöva tänka på och oroa mig för pengar. Och jag vill inte att det ska komma någon kris nu, som gör att maten blir ännu dyrare och att arbetslösheten stiger ännu mera. Jag är trygghetsnarkoman, jag orkar inte med att oroa mig hela tiden. Jag vill ju ha ett jobb och få in pengar. Jag har visserligen en rik och generös sambo, men det är varken särskilt kul eller smart att vara ekonomiskt beroende av någon annan, så jag hoppas att det fixar sig.

Jag försöker dock undvika alla jobbiga tankar just nu och hoppas att veckan går förbi i raketfart. På lördag smäller det ju, DÅ ÄR DET ÄNTLIGEN DAGS FÖR DOLLY PARTON-KONSERTEN! Jag har längtat hela våren, det ska bli så himla roligt. Jag har till och med köpt nya kläder kvällen till ära, det är ju klart att man vill känna sig fin när man ska titta på fantastiska Dolly (ja, jag var tvungen att köpa något nytt, jag är så innerligt trött på alla mina kläder och har nästan inga finkläder alls ju, sad but true). Jag hoppas förresten att hon kör den här låten, då kommer jag med största sannolikhet att börja gråta eller åtminstone snyfta lite, den är ju så himla fin:

du kunde aldrig ana tomheten

Alltså, livet... Ibland undrar jag verkligen. Men det kan väl inte bara vara jag som har sådan otur med allt jämt och ständigt? Det tycks alltid vara något som strular eller något som jag oroar mig över, det är så fruktansvärt tröttsamt. Ibland känns det faktiskt som om någon där uppe jävlas med mig bara för att det är så himla kul att se mig irriterad och sur hela tiden. Lika bra att jag precis har gått ur svenska kyrkan då ju. Suck...

and it breaks my heart

Så var det visst redan sommar igen. Våren tycks ha flugit förbi mig, även om det ibland kändes som om jag var mitt i världens längsta vår och tröttheten höll på att knäcka mig. Men nu. Nu har mitt sommarlov börjat. Eller rättare sagt; mitt liv som arbetslös. Igår var allra sista dagen i skolan och jag kan nu titulera mig socionom. Det känns kul, men läskigt. Igår kändes det vemodigt att behöva skiljas från klasskompisarna som kämpat vid min sida under fyra års tid och det känns dessutom overkligt att tvingas lämna den där trygga världen som skolan faktiskt är. Men oj, vad spännande och kul det är också. Att få börja jobba. Nu fattas det dock ett jobb, men jag håller på att söka som en galning. Någon som är i stort behov av en socionom?

Och i helgen var jag i Oskarshamn, ja. Jag träffade söta Lina, som jag inte sett sedan september förra året, och det var precis vad jag behövde. Lycka är en vän som man kan prata med allt om. Det är förresten tack vare Lina som jag och P träffades och blev tillsammans. Vi träffades nämligen ute på en popklubb i Växjö och det var Lina som började prata med P och hans kompis, efter att jag viskat till henne att jag tyckte att P var söt. Tänk, så bra och fint det kan bli ibland. Att börja prata med en kille på en popklubb och sedan inse att man faktiskt har träffat the one (med lite hjälp från en vän). Sådant är coolt.

Och idag har stackars Betty blivit kastrerad. Jag har sådant dåligt samvete, fastän jag vet att det är det bästa för henne. Men just nu ser hon så olycklig ut och tycks hata mig. Hon försöker få av sig tratten hela tiden och det krossar mitt hjärta att se henne så här. Hur ska jag klara av dessa tio långa dagar som hon måste ha tratten på sig? Jag är så blödig, jag har till och med gråtit över det här idag. Sjukt jobbigt. Och imorgon ska jag dessutom till tandläkaren. Det är nästan så att jag börjar undra om jag har blivit sadomasochist...

light of a clear blue morning

Den här veckan är otroligt nog fri från en massa jobbiga måsten och jag njuter i fulla drag. Det känns nästan lite lyxigt. Hittills har jag busat med Betty och haft världens sötaste systerdotter och syster yster på besök och till helgen ska jag åka till Oskarshamn för att hänga med världens finaste vän. Just nu leker livet.

diamonds are a girl´s best friend

Ni vill väl vara snälla och sponsra en fattig student som faktiskt blir arbetslös om några veckor? Lägg några bud på mina tradera-auktioner, vettja! Om någon sedan dessutom känner för att köpa ett Chanel-pärlhalsband till mig (som jag av någon anledning har börjat bli lite smått besatt av), så är det faktiskt helt okej. Jag lovar att bjuda på en bamsekram då.

it's the hard knock life for us

Maj börjar närma sig sitt slut och under månadens gång har faktiskt inte mindre än tre bomber exploderat här i Malmö, en av dem exploderade bara hundra meter bort från vårt. Dessutom härjar bilbränderna; i snitt var tredje dag brinner en bil upp. Och för att inte tala om all annan skit som händer här (misshandel, mord och rån, you name it)... Men ändå. Trots allt det där så tycker jag om att bo här. Jag tycker om det faktum att Malmö är en liten storstad, att man kan vara sig själv här utan att någon tittar snett (så som jag har förstått att det kan vara i Stockholm), att jag har så nära till allting och alla fina affärer såklart. Till sommaren har jag bott här i tre år och ångrar inte för en sekund att jag flyttade hit. Mamma har alltid varit orolig och sagt att det är en farlig stad att bo i, men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller utsatt (förutom för bomber då, vill säga). Och jag tänker att det faktiskt händer hemska saker överallt och att det positiva med fina Malmö överväger allt det där negativa på nolltid.

Och idag är det ju förresten mors dag och med anledning av det tycker jag att ni ska läsa det här. Tyvärr är inte alla mammor fantastiska.