19:e bilden - en bild som du är nöjd med

Jag hoppar raskt över till nr 19 i den där bildutmaningen och bjuder på flera bilder, som jag känner mig nöjd med. På världens finaste treåring och lillebror. Åh, kärleken svämmar över i min bröstkorg. ♥

jag är lucy in the sky

Dagarna bara rusar förbi, den senaste veckan har jag varit konstant trött. Och jag har varit inne i en slags fas där jag känt mig avundsjuk på alla andra. Fan, vad tråkigt det är att glida ner i den där martyrrollen. Jag har känt mig avundsjuk på alla andra som fått roliga jobberbjudanden eller har tid, ork och pengar till att resa utomlands var och varannan helg eller som är gravida och har en man som sover med handen på magen och som köper bodys i minsta storleken.

Nu känns det lite bättre, efter en härlig helg med finaste vännerna (vi har varit på en lyxig spa-weekend i Ystad och en fin The Ark-konsert) och en mysig måndag med P (med mycket prat och hångel). Dessutom har jag gjort en pepp-låtlista, som jag ska lyssna på när jag cyklar till och från jobbet. Och idag var det vår i luften! Jag hade min Converse-premiär och kände hur det bubblade som sockerdricka i bröstkorgen när jag cyklade med vinden dansandes i mitt hår. Åh, snart, snart blommar körsbärsträden ut.

Jag ska försöka bli bättre på att blogga om min vardag, jag är ju själv väldigt förtjust i dagboksbloggar (Hanna och Alexandra är mina stora favoriter). Och jag måste bli bättre på att ta kort också, jag tog dessvärre inte ett enda kort under den här helgen... Är det någon som känner till en bra iPhone-app att blogga med?

16:e bilden - en bild på dig själv

Så här såg jag ut i lördags, när det var dags för melodifestival och fest i fina vänners sällskap. Alltså, en sak jag har börjat tänka på (och noja över) mer och mer är rynkor runt ögonen. De började plötsligt uppenbara sig, nu kan jag inte riktigt sluta tänka på dem. Men äh, skit samma, så farligt är det egentligen inte. Det finns ju alltid botox.

15:e bilden - en bild på barndomsvänner

Det får bli en suddig bild på mig och Tove, vi var grannar och bästisar som barn. Här badar vi i vår lilla pool på Vetevägen någon gång under mitten av 80-talet. Åh, sommar!

hello sailor!

Ok, nu har jag bestämt mig. Klart att jag ska pryda min arm med ett ankare! Så himla fint och coolt ju. *måste boka tatueringstid ASAP*

Bilder härifrån.

sweet saturday

Åh, äntligen helg igen! Idag är det min tredje dag med huvudvärk, så jag orkar inte göra så mycket... Men i kväll ska jag i alla fall hänga med fina vänner, det är ju som balsam för själen.

I torsdags hade vi förresten personalmöte på jobbet och det bestämdes att viss arbetsbörda ska avlastas från min tjänst, vilket underlättar en del. Förhoppningsvis blir det en märkbar förändring i längden också. Annars är det allmänt lite kaotiskt på jobbet just nu, i och med vår nya chef, och det blev ett ganska laddat personalmöte. Utan att gå in på detaljer så ifrågasätter vi att chefen varken har socionomutbildning eller erfarenhet av ekonomiskt bistånd. Det återstår väl att se hur det hela slutar, jag skriver kanske mer om det en annan gång...

Näe, nu får vi fira att det är helg med Lilla Lovis nya låt! Visst är hon fantastisk?

14:e bilden - en bild som påminner dig om gamla tider

En bild från tiden då jag var tretton år, smal som en sticka och hade en katt som hette Liza.

statusuppdatering

Jag tänkte faktiskt gå till jobbet idag, men jag sov så himla dåligt under natten på grund av en överaktiv katt och en jobbig rethosta. Så det blev att jag somnade om vid sex-tiden istället. Jag är fortfarande lite förkyld, men jag mår i alla fall något bättre nu och håller nästan på att klättra på väggarna. Imorgon är det verkligheten som gäller igen och det känns lite nervöst. Jag är lite paranoid av mig och tror alltid att chefen ska haffa mig, och säga att jag inte är välkommen längre, när jag har varit sjuk. Återstår väl att se hur det blir med det.

Idag ringde jag om ett jobb som jag sökte förra veckan (kurator på en ungdomsmottagning, mitt drömjobb!), jag är lite stolt över mig själv som vågade. Jag fick veta att det är ca 180 sökande på tjänsten och att de kommer att börja kalla till intervjuer nästa vecka. Joråsåatt... det ser ju verkligen lovande ut! *dör*
Annat jag har gjort idag: spelat betapet, klippt luggen, sökt några jobb och läst bloggar (åh, vad jag känner igen mig i Fridas inlägg). Dessutom har jag knåpat ihop en liten undersökning, som ni hittar till höger. Rösta gärna på vad ni vill läsa mer om här i bloggen. Åh, om en stund ska jag hem till Emelie och hänga med världens bästa vänner och äta god mat och få åter peppen. Det ska bli fint som snus!

13:e bilden - en bild från ett ställe du älskar

New York! Åh, idag dagdrömmer jag om älskade New York. *längtar bort*

den åttonde mars

Jag blev på dåligt humör när jag loggade in på Facebook och såg att en gammal klasskompis fått en blomma, med ett kort där det stod "grattis på kvinnodagen!". Alltså... *dör* Nej, den här dagen existerar inte för att man ska fira den med blommor och blad. P3 Populär valde att spela låtar med enbart kvinnliga artister, badhuset i Malmö har en tjejkväll med spa, osv. Som om det eller en sketen blomma kan kompensera för det faktum att jag får sämre vård och lägre lön, bara för att jag inte har någon snopp... Den här dagen existerar ju faktiskt för att uppmärksamma ojämställdheten runt om i världen. Precis som Linna tycker jag därför att det är ett måste att läsa Aftonbladets granskning om mäns våld mot kvinnor. Efter det inser man att det inte finns så mycket att fira idag.

Här kan man förresten läsa vad jag skrev om internationella kvinnodagen förra året. Och här kan man läsa min debattartikel om feminism, som publicerades på Afonbladet för ett år sedan.

12:e bilden - en bild på din vardag

Så här kan det se ut hos oss. Diskhögen (som skymtar i bakgrunden) växer tills P tar tag i den (eftersom det är hans jobb), jag poserar framför spegeln och Betty tvättar sig i skrevet. Inga konstigheter.

kära dagbok

Äntligen är mars här. Det betyder väl ändå att våren är nära? Jag är frusen, trött och längtar efter jeansjacka, converse, rosa körsbärsträd och utomhusfika.

I torsdags gick jag hem tidigare från jobbet. Jag kände mig helt slut och vid eftermiddagen hade jag gråten i halsen. Det blev inte direkt bättre av att jag blev utskälld av en klients mamma i telefonen, som tyckte att jag hade förstört hennes dotters liv på grund av ett avslag. Krafterna bara rann ur mig och nu har jag blivit förkyld. Jag har varit hemma sedan dess och kommer förmodligen att vara hemma imorgon också. Jag känner mig typ som världens svagaste människa.

Förra måndagen berättade jag för min chef att jag behöver avlastning och då ordnade hon en vikarie som skulle hjälpa mig (men vikarien blev dessvärre sjuk). Jag fick beröm för att jag berättade att jag behöver hjälp, då passade jag på att ta upp det där som hon sa till mig för två veckor sedan. Jag berättade att mina kollegor inte känner igen det, att de tycker att det är bra att jag frågar, att de har sagt att de uppskattar mig. Detta tyckte min chef var konstigt, eftersom hon "inte har hämtat det ur luften", och menade att nu har jag ju några månader på mig att bli säkrare i mina beslut och sedan kan jag söka den fasta tjänsten igen. Och jag bara..... *orkar ej*

Alltså, människosynen som existerar på arbetsmarknaden. *kräks på den* Det råder definitivt ett rått klimat och det gör mig ledsen. Det står i var och varannan jobbannons att man ska vara stresstålig och bra på att arbeta självständigt. Ensam och stark reder sig bäst själv och man ska helst klara av allt direkt och hur snabbt som helst, utan att visa några som helst svagheter (som att ställa frågor). Som vikarie ska man vara tacksam för allt arbete man får. Man får finna sig i att få sitt anställningsavtal förlängt månadsvis, även om det blir omöjligt att planera framåt i tiden. Man måste kämpa (det är blod, svett och tårar som gäller) innan det ens kan börja diskuteras om en fast tjänst.

Jag riskerar säkert att bli av med jobbet eftersom jag är sjuk för ofta, men vid det här laget orkar jag inte ens riktigt bry mig om det. Jag känner mig utmattad, trött och har ofta hjärtklappning. Jag brister ut i gråt när jag tänker på hur mycket det är att göra på jobbet, på hur många det är som behöver hjälp. Jag hade faktiskt älskat mitt jobb om arbetsbördan bara hade varit mindre, då hade jag också kunnat göra ett bättre jobb. Men jag passar kanske inte ens för jobbet? Jag är kanske för svag och känslig? Äsch, jag vet inte, jag känner mig nog bara lite vilsen just nu. Men det brukar ju ordna sig till slut, på något sätt. Puss på er som orkade läsa ända hit!

PS. Lisa skriver klokt om arbetslinjen och Frida skriver träffande om våren då hon sade upp sig fyra gånger. Måste läsas!

11:e bilden - någon du kan berätta allt för

Mina fina vänner. Vad skulle jag göra utan er? ♥

10:e bilden - en bild på din favoritplats

Hemmets lugna vrå.

9:e bilden - någon i din släkt

Jag tycker om den här bilden på min storasyster och vår kusin Terése, de är ju så söta i sina stickade ponchos. De lekte mycket som barn, vi bodde nämligen grannar. Jag minns första gången jag skulle sova borta, då var det meningen att jag skulle sova över hos Terése. Men när det var läggdags ångrade jag mig och gick hem igen, då blev hon sur på mig.

8:e bilden - en person som du saknar

Fina Lina, du bor för långt borta. Jag saknar att hänga med dig och undrar hur du har det med allting och vad du tänker på. Jag hoppas att allt är fint och att vi kan ses snart. Förlåt för att jag är dålig på att höra av mig, jag hoppas du vet hur mycket jag tycker om dig ändå.