Så tänker jag på kvinnosymbolen som jag har tatuerat in på min hud och på hur jag förväntas vara tacksam för hur jag har det som kvinna idag. Jag tänker på att jag blir bemött och behandlad på ett visst sätt bara för att jag råkade föddas som kvinna. Och jag tänker på hur jag förväntas ta mig an en kvinnoroll som jag har svårt för att leva upp till, det blir ju ändå aldrig riktigt bra hur man än gör (man är alltid för smal, för tjock, för blond, för mörk, för smart, för korkad). Jag tänker på hur jag ständigt tvivlar på mig själv och på hur rädd jag är för att inte räcka till, att inte vara tillräckligt duktig.
Och ja, det kan naturligtvis vara så där för män också. Men idag (och alla andra dagar också, för den delen) tänker jag på kvinnorna och särskilt på de kvinnor som får mitt hjärta att bulta extra hårt. Sylvia Plath, som ägde de vackraste orden. Hon var lika gammal som jag är nu när hon nattade sina barn för sista gången, stängde köksdörren om sig och andades in gasen från ugnen. Det känns så sorgligt att tänka på det. Alltså, fan ta dig, Ted Hughes. Du förtjänade aldrig någon som Sylvia. Kathleen Hanna, jag hoppas (och tror) att du ser storheten i det du gjorde när du skrev slut på din mage och skapade låtar som Rebel girl. Jag är övertygad om att du har räddat många tonårstjejer från att använda det där rakbladet som väger som en tegelsten i handen. Dolly Parton, du har visat att man inte är korkad bara för att man är blond och har stora bröst. Du är en mycket cool och begåvad affärskvinna, jag älskar människor med självdistans. Tänk, så många kvinnor det finns som jag är full av beundran inför, jag skulle kunna rabbla upp en milslång lista. I love you as a sister, always.
Jag, mormor, mamma och storasyster i början av 80-talet. Tre kvinnor som trängs i mitt hjärta, kärleken svämmar nästan över. Min mormor var världsbäst på att kramas hårt och säga precis vad hon tyckte, min mamma köper ibland små presenter till mig och lagar den godaste maten och min storasyster har de sötaste fräknarna och det finaste skrattet.
4 kommentarer:
Jag måste tacka dig för din underbara krönika i Aftonbladet. Du fick ner allt som jag har tänkt på på papper. Otroligt bra gjort! Tack, du förgyllde min dag.
/Sofie
Så roligt att du uppdaterat så flitigt. Vilken krönika! Fantastiskt. Den har jag sparat på hårddisken.
sofie: åh, tack snälla du, för din kommentar! så glad jag blir, nu förgyllde du min dag.
fatima: tack, fina du. vad gulligt av dig och så glad jag blir!
Glöm för all del inte Elin Wägner!
Skicka en kommentar