Förlängd till siste juni på jobbet, med chans till att söka en fast tjänst på nytt efter det. Jag måste tydligen bli tryggare och säkrare i min yrkesroll, innan jag kan tänkas få en fast tjänst. Enligt vår nya chef går jag för ofta till mina kollegor med frågor och detta "kan uppfattas som negativt". Jag bara..... *orkar ej*
På torsdag ska jag träna för första gången på flera år. En kollega tvingar, mer eller mindre, med mig på ett zumba-pass och jag är redan nervös inför hur detta ska gå. Jag räknar med att inte ha någon känsel i mina ben, alternativt hela min kropp, på fredag.
5 kommentarer:
Men SERIÖST - vad är det för jävla resonemang? Får man inte rådfråga kollegor? Är det bättre att chansa? Låter som ett puckat resonemang från deras sida och mer ett försök till förhala en fast anställning för att det är mer praktiskt med ett vik.
Ja, vad är det för jävla resonemang? Hos oss ses det som en styrka att fråga om hjälp, att gå in och diskutera, att dubbelkolla något. All pepp åt dig!
Och hur ska du blir tryggare i din yrkesroll när din chef inte tror på och uppmuntrar dig? Jag tycker det låter riktigt, riktigt illa. Hoppas du hittar ett annat jobb!
Har du handledning? Om inte tycker jag att du ska kräva det. Individuell, inte bara grupp!
Håller med!
Låter märkligt, hur ska man kunna lära sig något omman inte får fråga och be om råd?
katta kvack: ja, precis vad jag också tänker! jag är sur som en citron just nu... och så himla tröttsamt det är.
limra: ja, det har jag också fått höra tidigare. men nu ses det visst som en svaghet helt plötsligt... mycket märkligt. tack för peppen, snälla du!
marie: ja, det ÄR illa. längtar lite efter ett nytt jobb nu, så hoppas hoppas. viss handledning i grupp finns, men inte tillräckligt och inte enskilt...
maria: ja, den där synen om att man måste vara helt självständig och klara av allt själv och vara någon slags övermänniska är så himla sorglig... vem orkar arbeta så, alltid?
Skicka en kommentar