Nu när vi har bestämt oss för att vi vill ha, och hoppas på, en uppnäst liten krabat nästa år kan jag inte sluta tänka på det. Jag funderar på när jag kan tänkas bli gravid och hoppas på att vi i alla fall firar jul med en liten krabat i min mage. Jag funderar på hur vi ska berätta den goda nyheten för våra familjer när det är dags, jag tänker att jag borde gå ner i vikt innan en graviditet. Jag kan till och med tänka framåt i tiden, på hur fint det kommer att vara med en liten krabat som vill mysa i soffan på fredagskvällen och som kallar mig för mamma och P för pappa och jag tänker på vilken fin och bra pappa P kommer att bli. Ja, mina tankar har en tendens att skena iväg. Och det skrämmer mig samtidigt, för tänk om det inte går? Tänk om vi får missfall? Tänk om jag inte kan bli gravid eller om det tar år av försök innan jag blir det? Tänk om han ångrar sig? Eller om jag ångrar mig? Jag måste nog lära mig att sluta tänka så stora tankar och istället koncentrera mig på här och nu...
6 kommentarer:
Right there with you. Tankar som skenar och samtidigt en viss oro som maler.
Jag tycker du ska fortsätta drömma och glädjas över tanken på din framtid, istället för att tänka negativa "men tänk om..."-tankar. Att gilla nuet är fint, men det är inte fel att njuta av framtiden också.
Katta Kvack: ja, det är kanske trots allt svårt att undvika...
HeyLeon: vad klokt sagt!
åh. det här är nog varför jag ständigt kommer tillbaks. igenkänningen. jag är precis så drar igång de största växlarna för att liksom hitta ngt att oroa sig för. tex den här lilla killen som blev knivad i jönköping. gick igång på följande sätt: tänk om vi flyttar dit (det är min killes hemtrakt och vi längtar båda lite efter lantluft med jämna mellanrum). tänk om vi får ett barn. som blir en pojke. som går på den förskolan. och det händer honom. man ba: sofie. lugna ner dig.
Åh vilken underbar idé!!!
Du skulle bli en fantastisk mamma! Och inte ångrar man väl någonsin en bebis :/ Låter iallfall knäppt i mina öron...
Håller tummarna för er!
Kram <3
sofie: usch ja, det är ju verkligen skitlätt att skena iväg med tankarna sådär... man får försöka hejda sig emellanåt. kram!
peg: tack, snälla du, vad gulligt sagt! och nej, jag menade ju om han eller jag skulle ångra oss angående beslutet... men det hoppas jag inte. kramar!
Skicka en kommentar