Idag har jag stannat hemma från jobbet och mår inte alls bra. Igår var det som om allt kom över mig på en gång, när jag insåg att jag har för mycket att göra och att jag inte hinner göra allt i tid och sedan kom det något akut som jag var tvungen att ta tag i. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Eller rättare sagt; mina tårar. Igår grät jag av trötthet och utmattning när jag kom hem, jag grät när jag skulle sova (P fick hålla om mig och stryka mig över håret) och imorse grät jag när jag väckarklockan ringde. Jag orkade verkligen inte ta mig ur sängen och gå till jobbet idag. Jag känner mig trött och utmattad och har huvudvärk. Och ja, det dåliga samvetet skaver och gör ont.
Min anställning tar slut om två veckor och att inte få något besked om min anställning stressar mig också. Jag tycker att det är taskigt att förnya en anställning en månad i taget, så som det har varit för mig sedan december. Nu har det gått två veckor sedan jag intervjuades för en fast tjänst och det gäller den tjänsten jag är på nu (som vikarie). Jag lär inte få den. Igår fick jag veta att de ska intervjua fler sökande, någon mer information har jag inte fått. Mitt självförtroende ligger på botten just nu och den höga arbetsbelastningen gör att jag inte är särskilt bra på det jag gör... Jag hoppas att det känns bättre snart. Eller att jag hittar ett nytt jobb.
5 kommentarer:
Massa styrkekramar till dig fin käre vän! du har mitt stöd, om det är något jag kan göra, så säg bara till vad det än gäller!
bra att stannade hemma och lyssnade på fin kropp,får vara rädd om dig gumman. stå på dig ingen ska vara dum mot dig, du är världens ödmjukaste människa, så den som är dum mot dig är inte värd ett skit så det så. jag hejar på dig, du är bäst Jesssie!!! <3<3<3<3 ska bli mysigt att ses på fredag. ta hand om tills dess. <3 många kramar igen.
Starkt av dig att stanna hemma, det var absolut rätt val. Jag vet hur det känns. Tänker på dig!
Men fy vad jobbigt. Om det är till nån tröst (det är det förstås inte men jag berättar ändå) så tog det många år efter att jag var klar i skolan tills jag fick jobb. När jag varit föräldraledig vill (behöver) jag ha en fast tjänst som informatör och jag nojar redan nu över hur det ska gå. Fast jag vet att jag är skitbra. Det är väldigt lätt att få svajigt självförtroende.
Kramar.
Åh vad jag känner igen mig. Har praktik på tidning nu och första dan gick jag hem på lunchen och grinade.
Jag tänker på dig och hoppas du får tjänsten!
josie: tack, kära du! vad gullig du är. vilken tur att jag har en vän som du. kram! <3
HeyLeon: tack snälla för peppen!
hanna: usch ja... men det brukar ju faktiskt ordna sig, på något sätt. kram!
koftan: aj, aj. den där känslan, alltså... jag hoppas att det känns bättre snart! tack för peppen, fina du.
Skicka en kommentar