sådant man kan tänka på en söndag

När jag tänker efter gillar jag nog hösten ändå. Jag gillar den kalla luften, jag gillar löven som dansar ned för träden och jag gillar den där känslan av att det är något nytt som börjar. Jag hoppas bara att vintern dröjer länge till.

Igår gick jag på stan med bästa Emelie och lyckades köpa tre nya höstklänningar, nu fattas bara ett par nya höstskor (och kanske en fin höstkappa). Precis som när jag var liten och handlade nya kläder inför höstterminen tillsammans med mamma (och nya pennor, nya luktsuddigummin och nästan viktigast av allt - en ny skolväska). Hösten har nog alltid känts som en slags nystart, eftersom jag fyller på sommaren. När jag var yngre ville jag visa att jag blivit ett helt år äldre med nya jeans från Gul & Blå eller med en ny frisyr. Det känns som en evighet sedan.

Jag känner mig lite nostalgisk idag, jag har kört en Mitt så kallade liv-maraton och tänkt en hel del. På mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, på hur det var. Den där ständigt närvarande osäkerheten, viljan att bli sedd samtidigt som man egentligen inte visste vem man var. Mitt tonårshjärta som klappade så hårt att det gjorde ont under jeansjackan och bästisarna som fick stå i skymundan för pojkarna med lång lugg och läppar som gav tillfällig bekräftelse. Den där längtan bort som försökte samsas med längtan tillbaka till den trygga barndomen, alla känslor som verkade så stora så att man fick svårt för att andas ibland. Åh, jag gillar verkligen Mitt så kallade liv och ibland känner jag igen mig själv smärtsamt mycket i Angela.

PS. Jag har gjort en låtlista inför hösten, puss!

ich don´t think so

Elin Kling skriver om Levi´s nya reklam och jag vet inte riktigt om jag ska gråta en skvätt eller bara skratta åt eländet. Hon berättar att Levi´s har kartlagt kvinnors kroppar och gjort tre olika modeller som anpassar sig där efter. Och istället för att använda sig av fotomodeller i reklamen har de valt att använda sig av "vanliga" kvinnor i form av artisterna Miss Nine, Pixie Geldof och Lykke Li. Ja, man ser ju verkligen att de har lyckats med att kartlägga kvinnors kroppar. Vilken tur va, äntligen finns det jeans för oss alla! Eller nåt... *suck*

PS. Hanna skriver också bra om Levi´s reklam.

och stjärnorna sjunger i kör

Precis som Emma var jag på Debaser för att sjunga allsång i fredags (men i Malmö då, alltså), tillsammans med mina fina vänner. Kvällen bjöd på extremt god mat, många skratt, en slemmig kille på dansgolvet som tog tag i mig bakifrån och ville dansa, beroendeframkallande mojitos, konstiga tweets och sms, tjej- och sexsnack, skrålande till världens bästa poplåt och en poserande vakt. Allt som allt var det en mycket rolig och fin kväll. Åh, det är snart helg igen, va? *måndagstrött*

so don't worry now

Söndag igen, augusti närmar sig sitt slut och höstkänslorna börjar infinna sig. Jag älskar söndagar som denna, särskilt när det regnar, men jag är inte riktigt redo för höst ännu. Jag vill inte att sommaren ska vara slut, jag orkar inte tänka på att vintern ligger och väntar där framme. Jag får väl tänka på de där fina sakerna som jag har att se fram emot (kräftskiva, barndop, Marit Bergman-spelning, Twin Peaks-kvällar med killen och införskaffandet av nya skor) för att orka med.

Och så har jag fått en månadsanställning på jobbet, istället för en timanställning (fram till årsskiftet, men det kan bli förlängt också). Så himla skönt att jag slipper oroa mig för min ekonomi ett tag till. Men jag ska nog börja söka lite andra jobb ändå och försöka komma igång med skrivandet igen. Ibland känner jag att jag vill göra något helt annat, att jag önskar att jag kunde leva på mitt skrivande, att jag hade något som jag var helt grym på (för ibland känns det där jobbet bara tungt och stressigt och jag känner mig inte särskilt duktig på det). Men ja, det känns ändå ganska bra just nu, livet alltså.

dagens pausbild

*Jag dör*

dagens pausmusik

För att jag älskar låten, för att videon är cool (älskar western-temat), för att Lily Allen är toksnygg i sin raka lugg och för att jag försöker samla ihop mina ord.

that´s the present that I need the most

Hipp, hipp hurra för mig, Sandra och alla andra som fyller år idag! Jag har haft en fin dag (jag fick bland annat goda nyheter på jobbfronten, men mer om det en annan gång) och kvällen ska spenderas tillsammans med killen och katten, vi ska dricka rosévin, äta kräftor och titta på Twin Peaks (ja, inte katten då alltså...). Ett perfekt födelsedagsfirande, om jag får säga det själv.

Och hipp, hipp hurra för världens bästa vänner som råkar vara mina. Jag är så attans glad över att de finns i mitt liv och att jag får vara en del av deras. För hur skulle jag kunna klara mig utan deras stöd, humor och kloka tankar? Omöjligt. Det firar vi med en liten ballongdans eller vad man nu ska kalla det. Puss!

om du frågar svarar jag

Förresten, ni har väl inte missat min lilla frågelåda här till höger? Om det är någon som sitter inne med en fråga eller två till mig kan ni skriva där (och så lovar jag att svara så snabbt jag kan). Puss!

all eyes on the calendar

Jag är så trött hela tiden, jag tror inte att jag var gjord för att gå upp tidigt om morgonen och sedan arbeta i åtta timmar (det hade definitivt räckt med sex timmar). Och den här veckan har jag verkligen känt att jag egentligen inte vill vara där; att jag egentligen vill göra något helt annat och det känns plötsligt så sorgligt. Och samtidigt känner jag oron fladdra i bröstkorgen, för jag vet ju inte hur länge jag får vara kvar där och jag tänker att jag borde vara tacksam för det jag har. Åh, livet alltså. Alla dessa oroliga tankar som sprider sig i hela kroppen, som skaver och gör ont. Att man aldrig tycks bli riktigt nöjd och tillfreds. Men det brukar väl ordna sig, på något sätt. Right? Åh, det måste vara den där åldersnojan som spökar lite, nu när min födelsedag närmar sig. *försöker förtränga*

Jag klickade visst hem en födelsedagspresent från Ellos till mig själv, för att bota allt det där som skaver och för att jag tycker att jag förtjänar en ny, fin klänning. Jag hoppas verkligen att den passar. Annars önskar jag mig bland annat det här när jag blir ett helt år äldre och klokare på tisdag:

I hear the summer is almost gone

Ameh, hur kan juli redan vara slut..? Semestern är över för den här gången och imorgon är det dags för jobb igen, vilket känns en aning tungt. Jag vill spara på sommaren, jag vill inte behöva tänka på den kommande hösten. Jag vill tillbaka till Portugal med P. Jag vill lukta på hans solkyssta hud tills jag somnar, dricka sangria på förmiddagen, blicka över havet med det kalla vattnet, spela kort på balkongen och höra hur sparvarna sjunger för oss på kvällskvisten, vakna av hans sommarvarma läppar mot min panna varje morgon och hela tiden känna hur jävla kär jag fortfarande är i min kille efter åtta år. Snälla livet, låt mig få spara på dessa sommarkänslor/sommarminnen när hösten kommer så att de kan hålla mörkret ute (annars riskerar jag att gå sönder).