och en dag kommer dina andetag att lättna, du kommer att förstå

Och samtidigt kommer det ett mejl från någon som läser min blogg och som precis har lämnat ett destruktivt förhållande bakom sig. Och jag försöker peppa, jag vet att ångesten är svårast att bära när man precis har lämnat. Och jag tänker att jag måste bära den här ensamheten som ibland river som vassa klor mot min hud nu, den kommer inte att vara för alltid och den är lättare att bära än ångesten jag kände när jag hörde hans nycklar i dörren klockan fyra på morgonen eller när fredagen närmade sig varje vecka. Jag tänker att det är sant, det som alla brukar säga. Det blir bättre. Och det kommer hela tiden att bli bättre.