Jag är så trött på den här martyrrollen som jag alltid ramlar tillbaka till. När det känns som om livet pågår någon annanstans, som om det är till för alla andra. När jag spenderar en hel dag i min lägenhet och har teven på bara för att få höra någon annans röst. Då känns den här ensamheten som tusen nålar i min bröstkorg, då vill jag gå flera år tillbaka i tiden och välja annorlunda. För man blir så himla utmattad av det här. Att bli avundsjuk på människor man egentligen inte känner som förlovar sig, gifter sig, skapar en egen liten familj, som om det vore det lättaste här i livet. Att vara bitter över att det inte blev som det var tänkt, att jag stannade kvar för länge, att jag låter dagarna gå, att jag fortfarande väntar på det där romantiska filmslutet. Att känna sorg över hemligheterna på våra ryggtavlor som suddats ut, alla år och ord som har runnit förbi oss och barnet som aldrig fick bli mitt.
4 kommentarer:
vet egentligen inte vad jag ska skriva för det är ju så svårt det där. men jag tror att du gjorde helt rätt som lämnade honom och jag tror att det kommer att komma nån annan, tids nog. finns det en så finns det flera :)
Hej finaste du :-)
Allt kommer bli bra för dig. Känner det så starkt förstår du. Å då måste det väl vara så.
Känns som jag försöker komma med nån qvickFix här nu och ev är jag ute med helt fel råd här.
Men jag tror du behöver acceptera och förstå dig själv. Ja jag vet, men ännu mer kanske...
Här har vi nyss upptäckt begrepppet HSP och en fantastisk bok av Margareta Hägglund, Drunkna inte i dina känslor.
Strategier för oss highly sensitive persons. Läs den. Jag tror den kan hjälpa många av oss. Enligt forskning utgör vi 15-20% av befolkningen. Ganska mänga, men inte tillräckligt många så att de flesta vi möter förstår oss....
Var rädd om Dig nu.
Kram från Bea som älskar att läsa din varma blogg <3
Hej Jessica! Vad jobbigt det låter, jag vill att du ska må bra. Den riktiga lyckan tror jag dock inte man finner genom någon annan. Man mår bra av att göra saker man tycker om och som man känner att man mår bra av att göra. Du är ju duktig på många saker. Att gå en kurs är perfekt, då träffar man likasinnade. Tyvärr händer ju oftast inte saker av sig självt. Hoppas inte jag låter för hård, du vet ju hur jag är! ;-) Kram på dig! Tänker på dig.
summercat: tack för dina ord! jag hoppas verkligen att det blir så.
Bea: åh, vad glad jag blev av dina fina ord, tack snälla du. kram tillbaka!
Lina: hej, fina du! tack för dina kloka ord. <3 många, varma kramar!
Skicka en kommentar