Tyra: Vill du också ha en bebis?
Jag: Ja, det vill jag. Tyra: Men det kan du inte.
Jag: Varför inte?
Tyra: Vet inte, men det går ju inte.
Jag: Men någon dag får jag kanske en bebis?
Tyra: Men då kommer du att få en bebis som är rädd för Betty.
Jag: Ja, det har du kanske rätt i.
Tyra: En del bebisar dör faktiskt.
Jag: Ja, det kan ju faktiskt hända.
Och sedan får jag en blöt puss, hon fortsätter att hoppa på studsmattan och jag undrar hur tiden kan gå så fort och hur det är möjligt att älska en sådan liten men samtidigt sådan stor människa så här mycket och sedan låtsas vi att hon är ett flygplan och hon väger nästan ingenting i mina armar och på himlen syns inte ett enda moln och nu ropar någon från balkongen att maten är klar.
7 kommentarer:
Åh, men så himla, himla fint. Barn alltså. <3!
pop my heart: det bästa! <3
Så fint. Så himla fint.
Att du fortsätter blogga är ett mysterium för mig. Du bloggar så sällan och det tråkar verkligen ut dina läsare. Blogga oftare! Du skulle onekligen få fler läsare då.
Christel: <3
Sarah: Bättre sent än aldrig, höll jag på att säga. Men jag vet, jag borde skärpa till mig.
Barn är ju helt underbara, vilka tankar som rör sig i deras huvud! Min systedotter erbjöd mig att låna hennes pappa så att jag också kunde få barn, haha. Jag valde att avböja erbjudandet...
Jojjo: Eller hur! Ha, ha, vad snällt av henne ändå. ;)
Skicka en kommentar