När mars går över till april tänker jag att mitt liv känns lite som ett dåligt aprilskämt. Jag blir sjuk, igen. Jag har fortfarande inget jobb att gå till. Telefonen ringer fortfarande inte. Jag bär fortfarande på en längtan som tynger ner mig. Dagarna går, jag vaknar aldrig utvilad, förväntansfull. Jag vaknar och försöker bara få dagarna att fungera. Jag väntar ut allting.
Men. Jag älskar påsken, alla dessa dagar då det är okej att inte göra något särskilt alls. Och att få hänga med dessa underbara människor; min familj som råkar vara världens bästa. Vi berättar roliga historier, dansar till Pippi-låten och Eric Saade, kittlas, kramas och skrattar och jag älskar varje minut. Som balsam för min själ, allt jag egentligen behöver.
Och med april kommer de rosa körsbärsträden och aprilhimlen. Jag hoppas att det lättnar då.
Men. Jag älskar påsken, alla dessa dagar då det är okej att inte göra något särskilt alls. Och att få hänga med dessa underbara människor; min familj som råkar vara världens bästa. Vi berättar roliga historier, dansar till Pippi-låten och Eric Saade, kittlas, kramas och skrattar och jag älskar varje minut. Som balsam för min själ, allt jag egentligen behöver.
Och med april kommer de rosa körsbärsträden och aprilhimlen. Jag hoppas att det lättnar då.
2 kommentarer:
Det finns få jag unnar det lika mycket som dig.
Jag bara vet att din framtid är ljus, men nu är det dags att det börjar dagas...
hanna: men åh, så himla fin kommentar! gulle dig. <3
Skicka en kommentar