when it´s summer in the city

Jag känner mig mest trött och hängig och kommer inte på något bra att skriva, så jag härmar Alexandra och Fatima med en lista:

Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr?
Spenderade en eftermiddag på djursjukhuset, såg Britney Spears live, spelade minigolf i Lomma och besökte Amsterdam.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Holland och Danmark.

Vilket datum från sommaren 2009?
När jag fyllde jämt den 10/8.

Största misstaget?
Att jag tackade nej till det där sommarjobbet, som jag visserligen förmodligen hade vantrivts med, men som hade inneburit pengar…

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, som tur är.

Bästa köpet?
En blommig klänning på rean och en cool brosch, som ser ut som en stor rosett, från Gina Tricot.

Vad spenderade du mest pengar på?
Fika och nöjen, tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Betty klarade sig när hon ramlade ner från vår balkong.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2009?
Diverse Britney Spears-låtar.

Är du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
Varken mer eller mindre på det ena eller andra hållet, antar jag...

Vad önskar du att du gjort mer?
Solat och badat, det gjorde jag nämligen bara en enda gång.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Latat mig.

Hur tillbringade du din midsommarafton?
På landet i goda vänners sällskap, det var hur mysigt som helst.

Blev du kär i sommar?
Jag blev allt lite kär i Nour El-Refai efter att ha kramats med henne och lyssnat på hennes sommarprat i P1.

Favoritprogram?
Pushing Daises när det gick, men numera är det True Blood.

Bästa boken du läste i sommar?
Helt klart Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July.

Största musikaliska upptäckten?
Hmm… Jag har fallit pladask för Beyonce och Lady Gaga.

Något du önskade och fick?
Jag fick många fina presenter när jag fyllde år, bland annat kameran som jag suktat efter länge, prickiga bestick, halsband från Alex & Chloe och örhängen från Pilgrim.

Något du önskade dig men inte fick?
Ett jobb som har med min utbildning att göra.

Vad gjorde du första dagen på sommarlovet?
Sommarlov har man väl bara när man är liten?

Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
En bättre ekonomi.

Vad fick dig att må bra?
Killen, katten, familjen och vännerna.

Vem saknade du?
Min vän Lina som inte kunde komma på min födelsedagsfest.

De bästa nya människorna du träffade?
Tror faktiskt inte att jag har träffat några nya människor…

Sommarens sötaste?
Tyra och Betty.

Sommarens hetaste?
Min kille.

Sommarens största kärlek?
Kärleken till killen, katten, familjen och vännerna.

Sommarens besvikelse?
Britney Spears-konserten.

Sommarens bästa?
Killen, katten, familjen och vännerna.

Sommarens snällaste?
Mina fina vänner.

Sommarens knasboll?
Jag, när jag råkade hoppa av i Örestad istället för Österport under tågresan till Britney Spears-konserten...

so come give me a hug

Nu har jag varit en trettioåring i två veckor och det känns som om jag inte har förstått det ännu. Att jag är så gammal, liksom. Jag känner mig fortfarande som 25 eller nåt och jag har väldigt svårt för att se mig själv åldras. Det är inget jag oroar mig över eller så, jag tycker bara att det känns lite märkligt. Jag kan knappt förstå att det har hunnit gå mer än femton år sedan jag var en nybliven tonåring som läste Okej, avgudade Take That och busringde till Heta linjen. Eller att det är tjugo år sedan som jag var en tioåring som älskade att spendera sommarlovet hos farmor och farfar, hängde så mycket som möjligt i stallet och spenderade helgkvällarna med att sova över hos bästisen. Åren bara rusar förbi och ibland måste jag verkligen kämpa för att njuta av nuet, istället för att oroa mig eller ta något för givet.

Det mest påfrestande med att bli äldre är alla andras förväntningar. Vid den här åldern ska man ha hittat sig själv och man förväntas vara gift, ha jobb, barn och hus. Jag har slutat räkna hur många gånger jag har fått frågor som ”ska inte ni gifta er?” eller ”snart är det väl er tur att skaffa barn?”. Det är med andra ord inte så konstigt om man - som överviktig, ogift, barnlös och arbetslös - känner sig sjukt misslyckad och patetisk ibland. Och det är oerhört tröttsamt.

Förra lördagen firade jag födelsedagen med mina kära vänner. Jag anordnade ett barnkalas, komplett med fiskdamm och allt, och det hela slutade med att vi (bland annat) åkte skateboard inomhus. Det var sjukt roligt och såg ut så här:

men jag kommer inte på någon bra rubrik

Här kommer några bra tips:

* Boka in nästa onsdag i kalendern, då börjar SVT äntligen sända True Blood. Som jag har väntat.

* Boka även in nästa fredag, då släpps äntligen Anna Jörgensdotters nya bok Bergets döttrar. Som jag har längtat.

* Läs det här och det här om hur lyxen har fått enorma proportioner. Jag blir mörkrädd av människors slit-och-slängmentalitet. Jag förstår inte varför man måste köpa ny mobiltelefon en gång om året eller varför man måste ha typ sju uppsättningar av ett par gummistövlar i olika färger. Anna-Klara är verkligen klok som en bok.

* Hanna Fridén skriver klokt om den farliga myten om att tjejer inte skulle kunna stötta varandra. Jag är less på att höra att tjejer bara snackar skit om varandra, medan killar hjälper och stöttar varandra. Jag tror inte ett dugg på det. Dessutom måste man som tjej kunna kritisera någon annan tjej utan att bli kallad för kvinnohatare. Det är ju precis så som Hanna skriver; killar blir inte anklagade för att vara manshatare när de kritiserar en annan kille.

* Lyckligtivs är det inte bara jag som får ont i magen och känner obehag av att en hel hög med vuxna människor har bestämt sig för att det är okej att mobba en 16-årig tjej. Läs det här av Rebecca (men läs inte kommentarerna, då känner man mest för att börja gråta) och det här av Frida. Jag skulle förmodligen aldrig klara av att vara en vilsen tonårstjej idag, hatet på internet gör mig helt utmattad.

* Frida skriver också bra om hur sjukt det är att Katrin Zytomierska smutskastar Marie Plosjö, som i flera intervjuer har berättat att hon blivit våldtagen. Jag kan inte ens beskriva hur lågt jag tycker att det är. Katrin verkar vara så mån om att bli älskad av det motsatta könet att hon använder sig av (manliga) härskartekniker gentemot andra kvinnor. Det är tragiskt att hon inte inser vilken skada hon gör med sin unkna kvinnosyn.

Sedan måste jag bara skriva några rader om hur snygg jag tycker att Whitney Port är. Hon är min främsta stilförebild just nu (även om jag aldrig skulle kunna komma undan med en magtröja), jag gillar att det påminner väldigt mycket om 90-talet. Jag hoppas förresten att nästa säsong av The City börjar sändas snart.

detta har hänt (bland annat)

* Jag och P har varit i Amsterdam. Vi drack öl, strosade runt i second hand-butiker, hånglade och var livrädda för alla spårvagnar.

* Jag har fyllt år och firat med världens bästa familj och vänner.
* Betty ramlade ner från vår balkong på tredje våningen och jag greps av panik och förtvivlan. Men efter ett dygn på djursjukhuset var hon helt återställd och jag är innerligt tacksam för det.

* Jag har känt hur kärleken till världens sötaste systerdotter har vuxit sig starkare och bubblar som sockerdricka i min bröstkorg.
* Jag har hängt med mina fina bästisar. En kväll sjöng vi indie-allsång på Debaser, det var väldigt kul och jag fick dessutom krama min idol Nour. På tal om Nour har jag lyssnat på hennes vackra sommarprat och fällt en hel del tårar. Lyssna här!

Och jag får hjärtklappning så fort jag tänker på allt det där som skaver och jag får svårt för att andas när jag tänker på tiden som bara går och går, på kroppen som jag vantrivs i och på livet som måste förändras på något sätt. Hösten måste ställa allting till rätta, annars går jag sönder.

the world is an imperfect place

För en vecka sedan dog regissören och manusförfattaren John Hughes; kungen av high school-filmer från 80-talet. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns ledsamt, jag har ju vuxit upp med hans filmer och älskar dem. Jag kommer aldrig att glömma fredagskvällarna när jag och storasyster var ensamma hemma, åt pizza och popcorn och drack hallonsoda samtidigt som vi tittade på filmer som Some Kind of Wonderful, Pretty in Pink och Breakfast Club. Det kändes häftigt att få hänga med sin tonårssyster och titta på filmer som handlade om tonårslivet. Sedan har filmerna liksom följt mig genom alla år och jag har sett dem hur många gånger som helst. Jag kan helt enkelt inte få nog av olycklig tonårskärlek, populäritetstävlingar, identitetskriser, Molly Ringwald, farliga killar och snälla tjejer, skolbalar och den där längtan om att få höra hemma någonstans. Dessutom älskar jag ju 80-talsmusiken och kläderna. Jag hittade förresten ett blogginlägg, tack vare Ann, som ni bara måste läsa. Det handlar om amerikanska Allison som brevväxlade med John Hughes under 1985-1987 och tårarna rann när jag läste. Så himla fint!

hej, har ni saknat mig?

Så här kan det se ut när jag testar att filma med min nya kamera och hänger med världens sötaste systerdotter:

Jag återkommer förhoppningsvis snart igen. Ska bara försöka samla alla tankar och plocka upp de borttappade orden först. Jag hoppas att ni inte har tröttnat på att vänta.