Jag blev sjuk, igen. Så jag har haft tid till att tänka, igen. På lyckan; att hitta den i sig själv. Att bygga upp en inre styrka. Att se till det som är bra. Att inte sätta sin lycka i någon eller något annat. Att leva med ensamheten. Hur jag vet allt det där; hur man bör göra, hur man bör tänka. Men hur det ändå är det svåraste som finns. Den här tomheten inombords ekar så högt att jag misslyckas hela tiden. Och den här längtan, den finns där hela tiden, ibland håller den mig vaken om nätterna. Jag har fastnat, i längtan. Jag orkar inte så mycket mer just nu, jag ägnar mig åt min längtan. Efter någon som ser och älskar det skeva och fula, lika mycket som det vackra och sköna. Efter ett barn som har min uppnäsa eller mitt leende, som jag läser godnattsagor för, som jag kramar hårthårthårthårt varje dag, som jag leker vattenlekar med i badkaret, som jag delar hemligheter med, som jag vill visa världen. Att ha någon att komma hem till. Att känna hur alla pusselbitar äntligen fallit på plats.
Det är min längtan och jag kommer att gråta om jag vill.
Det är min längtan och jag kommer att gråta om jag vill.
4 kommentarer:
gud vad jag känner igen mig! längtar så jag spricker. och min förvirring är total för jag vet inte om det är mitt ex jag längtar efter eller om det är att träffa någon helt ny. börja om på noll.
men det viktiga tror jag är att man försöker att inte bara se framåt hela tiden. att det man längtar efter kan komma när som helst, man måste leva så länge!
alltså, ja. exakt så.
Yes. Så är det.
summercat: åh! det är verkligen inte lätt att veta hur man vill ha det. eller med vem, rättare sagt. men plötsligt vet man det, det kommer man att förstå när man är redo. och ja, man får inte glömma bort nuet också. tack för fina ord!
pop my heart: <3
koftan: <3
Skicka en kommentar