onsdag 26 maj 2010

nu har storken kommit med en pojke

Nu har bebisen äntligen kommit! Tyra har fått en lillebror, som ännu inte har något namn (men jag röstar på Svante, Thorsten eller Abbe). Idag fick jag äntligen träffa honom, han måste vara världens finaste pojkbebis och jag längtar efter att få lära känna honom. Syskonbarn, alltså. Det bästa som finns. *vill ge dem allting de pekar på*

måndag 24 maj 2010

something to sing about

Åh, jag har upptäckt (tack vare Teres) att man kan lyssna på Buffy-soundtracket på spotify. Det är alltså musiken från musikalavsnittet Once more, with feeling som man kan lyssna på här. *gjorde min dag*

Till dig som ännu inte har upptäckt Buffy har jag bara en sak att säga: ÅTGÄRDA DET GENAST! *måste ses*

Johan Hilton har förresten skrivit en fin text om Buffy i senaste Bang. *måste läsas*

torsdag 20 maj 2010

tisdag 18 maj 2010

shaping me up for the big time

På tal om kläder; här är mitt senaste fynd. För första gången har jag handlat på Zara och det blev en långklänning som ska få följa med på bröllop i Slovenien nästa vecka. Jag gillar den och försöker tänka att man inte behöver se ut som Elin Kling (slank) i en långklänning. Jag försöker dessutom vänja mig vid att se mig själv på kort, hur jobbigt det än känns ibland. Jag har alltid avskytt det, men det var ju det där med att bli snällare mot sig själv. *jobbar på det*

För övrigt känns det som om jag bara MÅSTE ha den här klänningen från Miss Selfridge. *dör lite*

måndag 17 maj 2010

några rader till thorsten eller elsa

Nu tycker jag att du ska komma ut och träffa din moster, lilla krabat. Jag vet, du ska egentligen inte komma förrän om sju dagar, men jag längtar ju efter dig. Det ligger ett litet paket här och väntar på dig, jag har köpt en ljusgul sparkdräkt med små katter på. Jag undrar så vad du kommer bli för en liten person, vilket namn du kommer att få och om du kommer att bli lika lik din mamma som din storasyster är. Din mamma är förresten en av de finaste människorna som finns, precis som din pappa. Och din storasyster; henne får du se till att krama ofta när du blir äldre. En storasyster är nämligen bland det bästa som finns. En storasyster kan hjälpa till med att bygga små kojor under skrivbordet, visa hur man dansar när man går på disco, prata om tonårskänslor som dunkar i bröstkorgen och baka kladdkaka på fredagskvällarna. Sedan är det ju väldigt fint att ha en moster också. Och du kommer alltid att ha världens stoltaste moster, bara så att du vet. Det ska bli så himla fint att få träffa dig. Snart, hoppas jag.

fashion is for fashion people

Söta Ann (vars klädstil jag tycker är väldigt fin) har utmanat mig att skriva om min stil. För närvarande är jag inne i en fulperiod, jag tycker inte att jag har några kläder och känner mig fel i det mesta, men jag hoppas att det är en övergående period...


Hur skulle du beskriva din stil?
Markerad midja, blommigt och prickigt, lite svart och mycket färg kryddat med accessoarer och nagellack, kanske?

Har du någon stilikon?
Jag älskar Whitney Ports klädstil, jag tycker att hon har en personlig stil. Hon är inte rädd för att mixa olika mönster eller färger och lyckas alltid se så där avslappnat cool ut, det gillar jag. Sienna Miller är också en ständig inspirationskälla.



Vad influeras din stil av?
Filmer och tv-serier, bloggare, tidningar, mina vänner, främlingar på stan... Jag tycker att man kan hitta inspiration överallt. Just nu har jag snöat in totalt på 90-talet och fantiserar om Brenda Walshs garderob.



Vilket plagg är typiskt för just din stil?
Jag har oftast kjol på mig, eller klänning. Jag har aldrig byxor på mig, det trivs jag inte alls i. Sedan har jag oftast någon accessoar på mig också; ring, halsband, armband eller örhängen.



Var handlar du oftast kläder?
Om sanningen ska fram så är det oftast H&M. Trist, men sant. Någon gång fyndar jag second hand eller på tradera eller genom någon rolig sida på internet (t ex Asos).

När uppfann du din stil?
Den jag har nu har väl några år på nacken, innan dess hade jag nog mest jeans och klänning ibland. Jag började hänga med Emelie och Annika och de blev min inspirationskälla.



Hur gick det till?
Som sagt så började jag shoppa tillsammans med Emelie och Annika och vågade köpa kjolar och klänningar som jag tidigare fick för mig att jag inte passade i.



Vad har du för stilhistoria?
Hmm, jag har inte alltid varit intresserad av kläder och mode. Det kom nog med mitt musikintresse på gymnasitet, när jag var indie och ville se poppig ut och färgade håret svart för första gången. Innan dess var jag ganska töntig, med Champion-tröja, jeans och skjorta. Sedan har det varit mycket randiga tröjor, jeans, converse, klänningar och så där. Jag har nog aldrig flippat ur totalt stilmässigt, även om jag har provat mig fram lite. Jag kommer förresten ihåg hur cool jag kände mig i mina allra första Dr Martens-kängor!



Nämn en svensk person som du tycker har en snygg stil
Jag nämner flera stycken. Elsa Billgren klär sig oklanderligt, jag hade inte tackat nej till alla hennes vackra klänningar! Sedan älskar jag Kitty Jutbrings stil också (särskilt hennes superfina tatueringar). Och så Marit Bergman, såklart.

Jag utmanar Anna Klara, Peg och Hannah.

PS. Jag använder egentligen inte glasögon, jag lånade bara mammas och spexade lite. Men jag har faktiskt alltid önskat mig ett synfel eller nåt, för jag tycker att det är väldigt fint med glasögon.

fredag 14 maj 2010

nej, jag är inte död eller så

Jag har bara varit lite upptagen med att ta mig loss ur vintermörkret som klamrat sig fast vid mig, vänta på körsbärsträdens rosa blommor, prova sommarklänningar i deprimerande omklädningsrum, lyssna på vårens soundtrack, känna mig felfulfet, tvivla på det mesta (mer eller mindre) och längta efter något jag egentligen inte vet vad det är. Men nu, nu kan våren få börja på riktigt.

Och så har det varit möhippa i sann 90-tals-anda för världens bästa Emelie. Bröllopet börjar närma sig och det känns fint att få vara tärna. Det ligger bröllopsyra och höga förväntningar i vårluften, om några veckor ska jag dessutom på bröllop i Slovenien och jag försöker tänka ut något bra att svara på den där frågan som jag vet kommer att ställas typ sjuttioelva gånger, men allt skaver och gör lite ont. Men om jag bara ler lite bredare och skrattar lite högre än vad jag brukar, kan jag kanske överrösta det där och då lägger ingen märke till det, inte ens jag själv. Ja, jag hoppas det.