Jag har bara varit lite upptagen med att ta mig loss ur vintermörkret som klamrat sig fast vid mig, vänta på körsbärsträdens rosa blommor, prova sommarklänningar i deprimerande omklädningsrum, lyssna på vårens soundtrack, känna mig felfulfet, tvivla på det mesta (mer eller mindre) och längta efter något jag egentligen inte vet vad det är. Men nu, nu kan våren få börja på riktigt.
Och så har det varit möhippa i sann 90-tals-anda för världens bästa Emelie. Bröllopet börjar närma sig och det känns fint att få vara tärna. Det ligger bröllopsyra och höga förväntningar i vårluften, om några veckor ska jag dessutom på bröllop i Slovenien och jag försöker tänka ut något bra att svara på den där frågan som jag vet kommer att ställas typ sjuttioelva gånger, men allt skaver och gör lite ont. Men om jag bara ler lite bredare och skrattar lite högre än vad jag brukar, kan jag kanske överrösta det där och då lägger ingen märke till det, inte ens jag själv. Ja, jag hoppas det.
2 kommentarer:
Mäh! Inga av mina kompisar gifter sig. Jag har gått på ett bröllop i hela mitt långa liv. Närmst är min norska vän men hon slår inte till förrän nästa sommar. Lyllos dig!
miss muffin: ja, det är verkligen roligt med bröllop! :) du får helt enkelt tjata på dina kompisar, ha ha!
Skicka en kommentar