seventeen and insane

REBLOG IF YOU THINK WE SHOULD ALL SKIP SCHOOL TOMORROW AND BECOME BEST FRIENDS AND TRAVEL THE WORLD TOGETHER AND TAKE PICTURES OF EVERYTHING AND TELL ONE ANOTHER OUR DEEPEST DARKEST SECRETS ONLY TO FIND OUT THAT WE’RE ALL DREAMING AND THAT LIFE ISN’T EVER GOING TO BE THE WAY WE WANT IT TO BE.

sådant man kan tänka på när asfalten börjar bli varm, när man går med en knuten näve i fickan på jeansjackan och kämpar med varje andetag

Ibland känns det som om mina hjärtslag inte riktigt hinner med, som om våren och allt som kommer med den rusar förbi mig (eller så är det bara vintern med allt sitt mörker som klamrar sig fast). Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, nu har jag ändrat i den här texten för många gånger för att minnas. Men det var något med att jag skulle vilja vara en sådan där härlig och öppen tjej som skrattar högst i en grupp, som alla tycker om med en gång och som har det så himla lätt för sig att TA PLATS. Att det känns lite konstigt när någon som är mycket yngre än mig pratar om stressen över att hinna med allting. Att det alltid kommer att ligga saker under huden som skaver.

Och ibland undrar jag vad det är för mening. Att måla naglarna när färgen flagnar efter en dag. Att ständigt må dåligt över sin vikt när någon som är mycket smalare klagar över fettvalkar och celluliter som inte existerar (blir man någonsin nöjd?). Att prata om hur viktig feminismen fortfarande är och hur man duger som man är när någon som Linda Skugge skriver på sin blogg och i en populär tjejtidning att hon kan lätt tacka nej till kakor och nå BMI 18 genom att tänka på tjocka människor. Att försöka skriva något nytt och berörande när allt redan tycks ha blivit sagt eller när någon annan kan göra det mycket bättre. Att ha höga förväntningar och känna att man kanske kan förändra världen trots allt när verkligheten ser ut som den gör.

Men egentligen är det väl så lite som spelar någon roll; hans hand som passar så självklart i min när vi går en promenad genom staden där någon har sprayat kärleksord på tegelstensväggarna, en systerdotter som sjunger i bakgrunden när jag pratar i telefon med storasyster, en låt som får mig att tänka på Furutorpskolans mellanstadiedisco, ett skratt som längtar ut ur bröstkorgen och som till slut fastnar i någons hår, en katt som lägger sig raklång på parkettgolvet för att värma sig i vårsolens strålar som smyger sig in genom det smutsiga fönstret.

he´s the kind of boy

Corey Haim har hittats död, bara 38 år gammal. Jag kommer alltid att tänka på honom som den söte killen i 80- och 90-talsklassiker som The Lost Boys och Rollerboys (*älskar*). Och det känns lite sorgligt att han är död nu, att det slutade så olyckligt. Ibland kan jag sakna att vara tio år, poppa popcorn i en kastrull, dricka saft, titta på film tillsammans med storasyster och tänka på hur det skulle kännas att bli kysst för första gången av någon som Corey Haim. Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden, bara för ett litet tag. Jag tycker det är läskigt att bli gammal; jag minns fortfarande den där känslan när jag kom till insikt att ingen är odödlig, inte ens min mamma och pappa. *sådant som skaver under huden*

gimme a second to tell you

Vad häftigt att få se sin text publicerad på Aftonbladets debattsida, jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt. Tack för den fina responsen! Gladast blev jag för blomman som jag fick av min kära bästis idag, så himla gulligt ju. Det får bli en fin låt på det:

och på tal om internationella kvinnodagen

Så tänker jag på kvinnosymbolen som jag har tatuerat in på min hud och på hur jag förväntas vara tacksam för hur jag har det som kvinna idag. Jag tänker på att jag blir bemött och behandlad på ett visst sätt bara för att jag råkade föddas som kvinna. Och jag tänker på hur jag förväntas ta mig an en kvinnoroll som jag har svårt för att leva upp till, det blir ju ändå aldrig riktigt bra hur man än gör (man är alltid för smal, för tjock, för blond, för mörk, för smart, för korkad). Jag tänker på hur jag ständigt tvivlar på mig själv och på hur rädd jag är för att inte räcka till, att inte vara tillräckligt duktig.

Och ja, det kan naturligtvis vara så där för män också. Men idag (och alla andra dagar också, för den delen) tänker jag på kvinnorna och särskilt på de kvinnor som får mitt hjärta att bulta extra hårt. Sylvia Plath, som ägde de vackraste orden. Hon var lika gammal som jag är nu när hon nattade sina barn för sista gången, stängde köksdörren om sig och andades in gasen från ugnen. Det känns så sorgligt att tänka på det. Alltså, fan ta dig, Ted Hughes. Du förtjänade aldrig någon som Sylvia. Kathleen Hanna, jag hoppas (och tror) att du ser storheten i det du gjorde när du skrev slut på din mage och skapade låtar som Rebel girl. Jag är övertygad om att du har räddat många tonårstjejer från att använda det där rakbladet som väger som en tegelsten i handen. Dolly Parton, du har visat att man inte är korkad bara för att man är blond och har stora bröst. Du är en mycket cool och begåvad affärskvinna, jag älskar människor med självdistans. Tänk, så många kvinnor det finns som jag är full av beundran inför, jag skulle kunna rabbla upp en milslång lista. I love you as a sister, always.

Jag, mormor, mamma och storasyster i början av 80-talet. Tre kvinnor som trängs i mitt hjärta, kärleken svämmar nästan över. Min mormor var världsbäst på att kramas hårt och säga precis vad hon tyckte, min mamma köper ibland små presenter till mig och lagar den godaste maten och min storasyster har de sötaste fräknarna och det finaste skrattet.

FYI

Min krönika kommer visst inte att publiceras i Aftonbladet idag, utan någon annan dag den här veckan (för att den ska få så bra exponering som möjligt och inte drunkna i alla andra kvinnodagstexter). Så håll utkik, ok? *min bröstkorg håller på att fyllas av nervositet och glädje, det känns nästan som om hundratals fjärilar fladdrar där inne*

The soundtrack of March 8th.

follow the day and reach for the sun

Det känns som om jag långsamt håller på att krypa ut ur en mörk och vinterlång dimma; som om jag precis har skymtat ljuset där uppe mellan trädkronorna och lagt märke till fågelkvittret. Jag är så himla trött på att känna mig felfulfet, jag vill ha vårkänslor och känna att I´m on top of the world, eller nåt. Snart, hoppas jag.

Imorgon är det internationella kvinnodagen och jag har skrivit en krönika som kommer att publiceras i Aftonbladet. Woho! Glöm inte att läsa Aftonbladet imorgon, med andra ord. Se förresten också till att läsa Linna Johanssons smått fantastiska blogg. Hon skriver alltid så himla klokt och träffsäkert, hennes ord har en tendens att träffa mig med en sådan kraft. I love Linna, helt enkelt.