Jag läser Sofias ord om sorg och tänker att ja, det är så det är. Hon är så bra på att skriva, förklara i vackra ord, om allt det där som jag också tänker och känner. Det är fint. Jag jagar orden, men de kommer inte riktigt till mig. Tiden, dagarna går. Ibland trillar jag ner i en slags avgrund på vägen och det tar lite tid för mig att komma upp igen och fortsätta rakt fram. Den där sorgen som kramar om en, fastän man gör allt för att hålla den på långt avstånd.
Och plötsligt befinner jag mig bara där. Och gråter. För att det är första advent och jag sitter och fryser i en kall lägenhet utan julpynt och är inte "vi" med någon, medan facebook och instagram tapetseras med bilder på adventsljus, adventsbak och adventsfikor. För att jag försöker minnas känslan av en varm kropp tätt intill min rygg, precis innan jag somnar. För att jag lyssnar på sorgliga kärlekslåtar och tittar på romantiska komedier där de alltid får varandra till slut och lever lyckliga i alla sina dagar. För att jag blir osams med honom över telefon och tänker på allt det där som hinner hända under nio år. För att det känns hopplöst att någonsin våga igen. För att jag så innerligt längtar efter ett annat liv än det här.
Men. Detta ska också passera. Snart har jag kommit upp igen.
Och snart flyttar jag. Snart börjar allt det där nya.
4 kommentarer:
Åh…
Men vet du? När jag är inne på Twitter slår det mig ofta att du, Emelie och Josie är så himla fina mot varandra och det gör mig så glad. Vet inte vart jag vill komma med detta, lite pepp mot depp kanske.
Fifi: Åh, vad fint att du kan se det. Tack för peppen, jag blir alltid varm och glad när jag tänker på mina vänner. Jag är så tacksam för att de finns mitt i allt detta, annars skulle jag verkligen gå under på riktigt.
Älskade vän, du "är vi" med oss ju! Jag är så impad av dig Jessie, du är grym, du vågar, du är bäst helt enkelt <3 Så mkt har hänt för dig detta året och det vänder liksom redan om du förstår vad jag menar. Med finaste lägenheten, snyggaste håret, coolaste tv-jobben och allt, som många är avis på! Vet inte riktigt vad jag babblar om vill mest säga att du är bäst <3 Du skriver så bra om allt det svåra, jag blir verkligen berörd. Vill krama dig nu, min kära BFF!
emelie: aww, vad fint! att jag får vara "vi" med världens finaste vänner. <3 tack för dina ord, min kära BFF! och ja, det kommer säkert att vända närsomhelst. 2012 är det vinnande året har jag hört. :) snart får vi kramas på riktigt! <3
Skicka en kommentar