jag hittade en bild på någons tumblr

*sparar och plockar fram när jag behöver bli påmind*

det går över, det går över, det går aldrig över

Dagarna, veckorna går fort nu. Hösten har kommit på riktigt, det är bara tre månader kvar till jul. Jag är trött, nästan hela tiden, mörkret kommer mycket tidigare nu. Jag tycker om den krispiga luften, men fasar inför vintern. Det är mycket jag skulle vilja skriva om, men det krampar lite och orden vill inte komma ut. Ibland tar det flera veckor innan jag orkar svara på ett mail. Det här inlägget har tagit en hel dag att skriva.

Det känns nästan som om mitt liv står på paus just nu, medan människor i min omgivning skaffar barn, går på husvisningar eller får roliga jobberbjudanden. Och jag vill skriva något om hur det är. Att längta efter något som känns så himla långt borta, att vänta på att det ska vända, någon gång måste det. Men också att känna oro för hur han har det, i den där stora lägenheten, ensam (och att inte längre veta hur mycket whiskey han egentligen dricker). Jag vill att han ska ha det bra, jag vill inte tappa kontakten med honom. För han har varit min bästa vän i nio år, han fick mig att sluta skära mig själv, han försörjde mig när jag var arbetslös, han känner mig bättre än någon annan. Kärleken bleknade och den här våren var fylld av ångest och tvivel, men vi har delat nio år och även fina stunder tillsammans.

Och jag vill skriva något om hur konstigt det är; livet. Hur det utan förvarning kan byta riktning och inte alls bli som man först trodde. Och om dessa höstkvällar, när jag tänder ljus i fönsterkarmen och lyssnar på Kent för första gången på länge. Hur jag skruvar upp ljudet när det hugger till i bröstkorgen, går sedan och lägger mig i en säng som inte är min och hur jag klappar min mage innan jag somnar och undrar om jag någonsin kommer att få känna små sparkar där inifrån.

Livet, alltså. *dör*

?

Alltså, jag har försökt ändra på bloggens utseende och fixa någon slags header, men det går ju inte alls bra. Några små förändringar har det blivit, men jag vill egentligen ha något helt nytt, i stil med t ex Din morsa eller Johannas fina. Har ni några tips på hur bloggen skulle kunna se ut?  Och hur man i så fall fixar det..? Jag tar tacksamt emot! Under tiden börjar jag fila på ett nytt blogginlägg...

MVH trött_och_ickekreativ_79

crazy stupid love

Ok, jag bara måste se den här filmen. FÖR MAN FÅR SE RYAN GOSLING HALVNAKEN!!1 Gu, vilken kändiscrush jag har på honom. Och gu, vad sorgligt att jag sitter ensam hemma en fredagkväll och kollar Ryan Gosling-klipp på youtube och tänker barnförbjudna tankar och skriver ett sånt här inlägg. *dör*

MVH kärlekskrank_och_hångelsugen_79

*pausmusik*

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig,
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå att man inte gör så här mot mig

love is all around me

Jag hittade den här gamla gif:en när jag gick igenom mina foton på datorn och slänger upp den igen, eftersom ni förtjänar en slängkyss. Som tack för att ni läser, uppmuntrar och peppar. Jag blir så himla glad för varenda kommentar och mail! Det har förresten tillkommit en del nya läsare och jag är väldigt nyfiken på vilka som läser, så ni får gärna lämna en kommentar om vilka ni är. Hur gamla är ni? Var bor ni? Vad gör ni om dagarna? Vilken är er favoritdoft? Vad ska ni göra i helgen? Och vad vill ni se mer av i bloggen? Ja, berätta vad ni vill, helt enkelt! <3

Jag vill ge en extra slängkyss och en massa kramar till er som skriver till mig för att ni känner igen er i min situation. Era berättelser berör mig och jag hejar på er. Några ord på vägen: Att inte göra något är också ett beslut. Det kan kännas som ett stort och läskigt beslut när man beslutar sig för att lämna ett förhållande där man är allt annat än lycklig, men kom ihåg att stanna kvar är också ett beslut. Ett förhållande ska göra dig stark och lycklig. Det är till exempel inte meningen att du ska ha magont inför varje fest ni går på, av rädsla för vad han kommer att säga när han har fått för mycket att dricka. Ja, det är skitläskigt att bli ensam, att inte veta vad omgivningen kommer att säga, att behöva leta efter ett eget boende, att inte veta om man kommer att ångra sig längre fram. Och det gör ont och man får seperationsångest, men det kommer ju att gå över. Skit i att tänka på allt det där praktiska, det löser sig alltid på något sätt. Tänk på dig själv och vad du behöver för att bli lycklig. Kommer du att vara lycklig om ett år eller fem år om du stannar kvar i förhållandet? Om svaret inte är ja, så gör du dig själv en otjänst genom att stanna kvar. Livet är alldeles för kort för att leva i ett förhållande där du tvivlar på dig själv. Du förtjänar att få känna dig stark och lycklig.