Så här i efterhand kan jag nästan tycka att det var lite lägligt att jag blev arbetslös i samma veva som jag bestämde mig för att flytta. Jag bor för tillfället i mitt gamla flickrum hos mina föräldrar (vad skulle man förresten göra utan fina föräldrar som stöttar när det behövs?) och det hade varit jobbigt att pendla till jobbet härifrån. Jag har haft så mycket att tänka på också och känt mig stressad över flytt, ny bostad, pengar och jobb. Allt har snurrat runt och nu kan jag äntligen bearbeta lite, börja planera.
Jag får inte längre bo kvar i lägenheten, som är hans. Det känns ändå konstigt att bo kvar, när man har bestämt sig för att flytta. Jag är bostadslös och det verkar mer eller mindre omöjligt att få tag i ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Malmö. Men jag har i alla fall fått tag i en andrahandslägenhet, som jag kan flytta till om några veckor. Det är visserligen bara en tillfällig lösning, men det är i alla fall någon slags lösning. Och som jag längtar nu. Till något eget, att för första gången i mitt liv bo själv (ja, det är sant). Att slippa dra resväskan och katten fram och tillbaka mellan mitt gamla flickrum och Malmö (för jag älskar ju Malmö, kan inte riktigt tänka mig att bo någon annanstans). Att kanske hitta något av det där som jag saknar idag (självfötroende och självkänsla) och känna att det blir bättre och lättare för varje dag som går.
9 kommentarer:
JA! Heja heja!
Heja Jes!
Du är så duktig att jag tror att du inte ens förstår hur duktig du är! Det är jobbigt nu, men en dag kommer du tänka tillbaka och känna dig stolt.
Jag kan nästan bli avundsjuk på vänner som separerar ibland, BARA för att det så häftigt att börja på ruta ett. Bo själv igen. Göra precis vad man vill. Ingenting som håller en tillbaka. Försöka att njuta av det också så länge det varar ;)
Kram!
Allt kan bara bli bättre :)
All lycka till dig <3
Läste din text hos Cecilia Blankens.
Starkt gjort att du lämnade. Man ska vara lycklig.
Vi är alla värda att vara lyckliga.
Att inse när det är slut och gå vidare är starkt. Önskar dig all lycka!
Jag kom in på din blogg via Cecilia Blankers på Mama.nu och OJ vad glad jag är för det! Du skriver fantastiskt vackert, man blir berörd och tankfull av dina texter. Precis så ska en bra blogg vara, enligt mig.
En fråga; du skriver ju väldigt öppet om vänner och familj, både med namn och med bilder. Är det ngt du har kollat av med dem innan, om det är ok? Tänker egentligen främst på att du har skrivit ganska mkt om ditt ex nu då, och det är ju inte endast i positiva ordalag. Antar att ni har gemensamma vänner, och att vissa av dem läser din fina blogg?
Lycka till, jag kommer med största nöje fortsätta att läsa din jättefina blogg!
Hittade din blogg via en Mama-bloggare som länkat till ditt inlägg "det här är slutet på vår film" - jag grät medans jag läste det, du skriver så vackert och från hjärtat, SÅ starkt av dig att skriva ut det så öppet! När jag var heartbroken tog det 10 långa jävliga månader innan jag log igen och värsta som fanns var "det blir bättre" för just då spelar det ingen roll, smärtan just nu är allt som känns. Men du, det BLIR bättre! Nu är jag fast vid din blogg, och ang självförtroende och självkänsla.. Du är VACKER! Tvivla aldrig på det.
Hej, även jag hittade till dig via Cecilia B. Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver.... Är också i separationsläge, men har inte tagit steget ännu. Dessutom gravid i halvtid. Vem har sagt att livet är lätt? Inte jag.
Får jag fråga hur gammal du är?
Kram L
koftan: <3
peg: tack, kära du! <3
ewa: så sant, så. tack, snälla!
caroline: ja, alla förtjänar verkligen att vara lyckliga. tack för din kommentar!
karin: tack, snälla snälla du. vad fint.
malin: åh, tack snälla för dina fina ord! mina vänner är ok med vad jag skriver och jag vet att han läser, men jag har inte frågat honom om det. jag skriver inte för att skriva ner någon i negativa ordalag och hoppas att det inte tas på fel sätt.
stephanié: åh, vad glad jag blev för din fina kommentar. jag tycker faktiskt att det är någon slags tröst nu, att veta att det kommer att bli bättre och bättre. tack snälla du! <3
anonym: jag är 32 år. usch nej, det är inte lätt. men det mesta kan ju faktiskt ordna upp sig. även om det är läskigt och det känns som om det finns en massa hinder, så kan man förändra saker och ting. maila mig gärna om du vill, på nippertippa@gmail.com. kram!
Skicka en kommentar