Så har det redan hunnit bli juli. Våren bara försvann och med den så mycket annat. Det svarta under huden river fortfarande, men det börjar gå över i en mer gråaktig nyans. Jag känner mig fortfarande vilsen, men det har blivit lite lättare att andas om nätterna. Jag känner att det kommer att bli ännu bättre där framme, där jag inte riktigt befinner mig än.
Men jaha, var ska jag börja nu? Jag har försökt skriva på det här blogginlägget hela dagen, men orden har inte kommit eller så har de bara blivit fel. Men jag kan ju börja berätta att jag är arbetslös och singel och att jag letar efter en egen lägenhet och att jag hoppas att jag kan skriva mer om det snart.
Livet, alltså. Så himla crazy oförutsägbart ibland!
Livet, alltså. Så himla crazy oförutsägbart ibland!
*dör*
10 kommentarer:
Ja, livet alltså. Men du verkar så sjukt bra och fin att jag är helt säker på att det kommer att ordna sig till slut!
Du är så himla fin och stark. Glöm aldrig det!
Kramar i massor från mig. Och som alltid-mejla om du orkar.
Bah. Bara att skriva det där svaret tog mig fem minuter. Så mycket man vill säga/skriva. Men i en sån här situation står man där och typ: tänker på dig. När man egentligen vill skriva nåt annat som inte är en sån klyscha.
Men, det är bra att du skriver. Det är alltid alltid bra. Även om det går TRÖGT och oftast känns fel. SKRIV!
Men åh helt knäckande jobbiga tider! Vad stark du är som orkar dela med dig av detta! Men härifrån kan det bara bli bättre och bättre eller hur?
Det känns som att du har mått dåligt känt dig felplacerad väldigt länge (säger jag som bara "känner" dig genom din blogg). Det här kanske är precis vad du behöver för att komma på rätt spår på riktigt.
Kram och lyckospark!
pop my heart: åh! vad gulligt, tack för det. och ja, det kommer att ordna sig, till slut.
koftan: tack för dina ord, fina fina du. jag förstår precis vad du menar. du är också fin och stark, glöm aldrig det. tusen kramar tillbaka!
peg: gulle du! <3 ja, det kan bara bli bättre och bättre. det kommer att komma något bra ur det här, det är jag säker på. kram!
Ågud. Been there done that ;)
You shall past this test!
Se till att få älta, älta och älta. Så viktigt att få prata om hur jävla jobbigt det är. Det blir bättre. Lovar. Massa kramar!
Tänker på dig!
*peppkramar*
Åh, livet alltså. Jag tänker att det är fint att du har bönegruppen att luta dig lite mot nu.
tycker alltid att det är svårt att komma på något att skriva i dessa situationer, men du får en massa peppkramar av mig iaf! <3
marie: åh. så skönt att få höra det från någon som också varit med om det och som vet att det kommer att bli bättre. tusen kramar!
maria: tack, snälla! många kramar tillbaka.
fatima: åh, ja. vad skulle man göra utan vänner och familj? förmodligen bli galen, eller nåt.
sandra: tack snälla du, peppkramar är allt som behövs! <3
Skicka en kommentar