Våren har äntligen kommit med sommarvärme och körsbärsträden blommar, men det där svarta som har byggt bo i min bröstkorg kliar och skaver. Jag känner mig stressad och vilsen och det känns som om dagarna bara försvinner bort från mig, utan att det händer något. Jag cyklar till jobbet, målar naglarna, lyssnar på gamla Håkan-låtar, köper ännu en blommig klänning, skriver ner nya meningar i min lila kalender, känner besvikelse när min mens kommer, går på restaurang med världens finaste vänner, längtar efter en annan sorts luft och andra dofter, undrar om han verkligen drömmer om samma slags liv som mig och om jag ska stanna eller gå.
9 kommentarer:
<3
Men hu. Livet va, så jädrans osmidigt för det mesta. Kram.
Åh, jag känner igen mig i de där känslorna...
Hoppas det sker en förändring snart, som leder vidare till något bra. Tänker på dig <3
Du skriver så bra och ärligt och sant och du berör mig. Även det som jag inte känner igen mig i precis nu kan jag föreställa mig hur det är att känna igen sig i. Tack för att du berättar precis som det är.
mary: <3!
anna: usch, ja. men det brukar ju ordna upp sig i alla fall. för det mesta.
jossan: kram, fina du!
fatima: tack för dina ord, kära du. och för att du tänker på mig. kram och <3!
frida: åh, tack kära du. jag blev väldigt rörd av dina fina ord. tack! <3
Kramar! Och hoppas vi ses senare i vår. Hörs på mejlen.
Åh jag förstår precis hur du menar! Jag kan också känna så ibland. Har man varit tillsammans så länge som ni har, är det iallafall inga tvivel om att ni i grund och botten älskar varandra...
Men ibland är det inte alltid nog. Jag tycker ändå att det är viktigt att ingen tar dina drömmar ifrån dig. Om jag vore du skulle jag göra en pakt med mig själv och ställa ett ultimatum. Till exempel om inget händer/blir bättre om säg ett år, då kanske jag kanske tänka annorlunda.
Sen vet man inte. Om ett år kanske du tycker att saker du tyckte var viktiga idag inte spelar så stor längre. Eller så har har han ändrat uppfattning. Men om så inte är fallet, så kanske du bör leta efter andra alternativ.
Du är starkare än du tror!
Puss!
koftan: det hoppas jag med, det hade varit fint. många kramar!
peg: åh, tack för dina kloka ord, snälla du. och ja, det är lite så jag tänker... någon slags förändring måste det ju bli till slut. tack för peppen! <3
Skicka en kommentar